Frödings kvinnor skildras i ny bok av Rolf Alsing
Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.
Gustaf Frödings dikt “En kärleksvisa” har gett namn åt en pjäs om skalden. “Sjung vackert om kärlek” av Gottfried Grafström har satts upp otaliga gånger, senast på Alsters herrgård i fjol. När jag såg den väcktes min nyfikenhet för kvinnorna i Gustaf Frödings liv. Främst fängslades jag av Ida Bäckman, en för 1800-talet anmärkningsvärt modern och självständig kvinna som såg till att bli vän med både Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf – som en slags dåtidens groupie!
Därför gläds jag över nya boken “Fröding och kvinnorna” (hohförlag) av Rolf Alsing, tidigare chefredaktör för Aftonbladet.
Gustaf Fröding förblev ju ogift, men många kvinnor spelade en stor roll för hans diktande. Från hans mor till storasystern Cecilia och sjuksköterskan Signe Trotzig från Kristinehamn som vårdade honom på ålderns höst. Och Ida Bäckman, som till och med accepterade en annan mans frieri på villkor att han skulle försörja Gustaf Fröding ekonomiskt! Många kvinnor förekommer också i hans diktning – ofta som föremål för åtrå, lust och längtan, till samtidens rynkade näsor. Som Anita, tonsatt i Sven-Ingvars låt från skivan “I Frödingland”:
Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck. Jag vill känna varma vita jungfru lemmars tryck.
I materien vill jag röna, riktigt ha i famn, det som anden språk det sköna givit såsom namn.
Jag vill andas blott Anita, blott Anita se, känna endast varma vita lemmars rörelser.
1896 blev Fröding dragen inför rätta för sedlighetsbrott på grund av dikten “En morgondröm” som ansågs pornografisk då den beskrev ett samlag. Att Gustaf Fröding gick till prostituerade är ingen hemlighet, och detta tar Rolf Alsing också upp i boken.
– Många av Frödings finaste dikter handlar om kvinnor, sa Rolf Alsing när jag intervjuade honom om boken i P4 Värmland.
– Det är starkt berörande att en man som skriver så vackert om kärlek själv inte får uppleva den, den stora kärleken.
Den drömmen, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå.
Fröding skrev verkligen vackert och vemodigt om kärlek och det är fascinerande med alla starka kvinnor som omgav honom. De vill jag gärna läsa mer om.
Jag kan säga att många av mina elever än idag rodnar när de läser vissa passager ur Frödings “En morgondröm”. Tack för boktipset! Den här känns som något man bör läsa.