Nyutgivning av klassikern “Älskaren”

Det är inte ofta som jag läser om böcker, och det är även alltför sällan som jag utmanar mig själv med att läsa böcker på originalspråk, men härom veckan fick jag för mig att titta genom min “utländska hylla” och jag fastnade då för Älskaren av Marguerite Duras. Det är en delvis självbiografisk berättelse där vi får ta del av författarens minnen av sin tid som ung flicka i  Indokina. En berättelse som jag läste för många år sedan och som jag nu får revidera min åsikt om efter att ha läst den på nytt. 

Jag inser att mitt minne av boken egentligen är präglat av den filmatisering som jag så på 90-talet. Filmen, som är fantastiskt vacker, fokuserar främst på den förbjudna kärleksrelationen mellan den unga vita franska kolonialdottern och den något äldre kinesiska mannen. Det är en kärleksaffär som redan från början är dömd att sluta olyckligt. Ras, status och ålder är barriärer som de inte kan överbrygga, något de båda vet om och som präglar deras relation. Det är många erotiskt laddade scener i filmen som mestadels utspelar sig i en lägenhet i de kinesiska kvarteren. Även titeln på romanen leder gärna läsaren att tro att det främst kommer att handla om kärlek.

Men nu när jag flera år senare läser om romanen så inser jag att detta är så mycket mer än en kärlekshistoria.

Visst löper minnet av kärlekshistorien som en röd tråd genom berättelsen men det finns många fler relationer som är intressanta. Mest intressant är nog relationen mellan flickan och hennes mamma, en relation som pendlar mellan ovillkorlig kärlek till hat. Allt eftersom man följer författarens framskrivning av sina minnen, som stundtals ter sig fragmentariska, så växer en bild av en märklig, egentligen dysfunktionell, familj fram. Pappan är sedan några år tillbaka död och mamman kämpar med att upprätthålla en något sånär dräglig tillvaro som kolonialänka i den tidens Indokina. I familjen finns även två bröder varav den ena är en mycket destruktiv och obehaglig människa som totalt har mamman i sitt våld. Den unga flickan flyr hemmet så ofta hon kan och man inser ganska snart att relationen med den kinesiska mannen snarare handlar om flykt och frigörelse än sann kärlek.

Det är en långsam och annorlunda berättelse men den är verkligen läsvärd. Tonläget och stämningen fascinerar mig liksom den inblick (även om det inte står i fokus) av det koloniala livet. Det visar sig nu också att det är på gång en nyutgivning av romanen i Bonniers klassiker serie i pocket. Så passa på och prova på en gammal fransk klassiker!