Oväntat dramatisk klassiker

Ibland är det helt klart en fördel att inte vara särskilt allmänbildad. Man ställs inför saker med öppna ögon och utan förutfattade meningar. Så kände jag när jag läste ”Den store Gatsby” av F.Scott Fitzgerald, en bok jag har hört talas om men aldrig riktigt fattat vad den handlade om. Den finns som film med Robert Redford, men den har också gått mig förbi. Tydligen är en nyinspelning på gång, med Leonardo di Caprio.

Jag blev glatt överraskad av den här boken. Miljöskildringarna från det ljuva 20-talet, språket och tankarna hos berättelsens ”jag” och så den lite oväntade dramatiken som jag förstås inte tänker avslöja här. Men författaren lyckas överraska mig med att plocka fram små detaljer som man som läsare inte förstod var viktiga för handlingen, så man får en liten aha-känsla under läsningen. Det tycker jag är kul! Sen förvånas jag över den låga moralen och dekadensen, och det hade jag nog inte gjort om jag vetat mer om boken och författaren. För mig är det bästa ändå miljöbeskrivningarna; av drinkar på välansade gräsmattor med en jazzorkester spelandes, av kläder, bilar och hus.

Den här boken kombinerade två av mina föresatser under året; att läsa fler klassiker samt att besöka biblioteket oftare.  Pinglor, hade vi inte biblioteksbesök som gemensamt nyårslöfte? Hur går det för er med det?