Den glömda trädgården – en riktig feelgoodbok

Den glömda trädgården av den australiensiska författaren Kate Morton, utgiven av Månpocket, är perfekt för varma, drömmande dagar i hammocken. Ett mysterium över flera decennier där en sagoberätterska spelar en avgörande roll och där sagorna vävs in i berättelsen och skapar länken mellan fiktion och verklighet, nutid och dåtid. Boken behandlar stora frågor som moderskap och blodsband men också om att leva i nuet eller ätas upp av det förgångna. Och det görs på ett mycket spännande sätt där lösningen på en gåta sakta kommer närmare och spänningen håller läsaren i ett fast grepp.

Författaren växlar skickligt mellan olika generationer under åren 1913, 1975 och 2005.  Den fyraåriga flickan Nell lämnas 1913 ensam på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. Hon hittas i hamnen av mannen i en barnlös familj. Flickan har en vit  koffert med få tillhörigheter, bland annat en sagobok av Eliza Makepeace. Flickan minns att kvinnan som kallas sagoberätterskan lämnat henne på fartyget och bett henne vänta.

I tjugoårsåldern får Nell veta att föräldrarna hon växt upp med inte är hennes egna. Hon får också sin vita koffert och sagoboken med vackra teckningar. Som pensionär reser hon till England för att söka sanningen om sin bakgrund och tror sig veta vem som var hennes mor. Men tillbaka i Australien lämnar Nells dotter plötsligt över ansvaret för barnbarnet Cassandra på Nell, som låter sökandet efter sitt ursprung bero. 2005 dör Nell och Cassandra ärver den vita kofferten tillsammans med ett hus i England – hon har varit helt ovetande om mormoderns bakgrund men fortsätter nu att nysta i mysteriet om varför Nell lämnades ensam på ett skepp till Australien.

Den glömda trädgården är spännande, varm och romantisk och väver på ett skickligt sätt ihop människors vardagsliv över flera generationer med en sagobok och labyrinten som leder fram till den glömda trädgården. Vad gömmer den för hemlighet?