Två filmtips i julmyset

Då mitt läsande går lite trögt för tillfället har jag ägnat mig åt att kolla en hel del film den senaste tiden. En handfull kalkoner har avverkats men även några riktiga guldkort. Jag tänker bara dela med mig av de sistnämnda.

Se trailern här!

Boyhood

Den smått fantastiska långfilmen är filmad över 12 år. 12 år! (Man undrar ju i sitt stilla sinne hur de kontrakten såg ut…) Vi får titta på hur den lilla pojken tar sig igenom sina första skolår, sina ”awkward years” som tonåring och slutligen sin ungdom på väg in i vuxenlivet.

Handlingen är egentligen inte så särdeles originell men är man kille så är, enligt säkra källor, igenkänningsfaktorn skyhög vad gäller såväl tankar och beteenden som tidstypiska prylar och pikära situationer.

Som om inte detta vore nog får vi parallellt hela familjedynamiken utrullad. Vansinnigt intressant. Mammans rollprestation är nog den starkaste. Ja i varje fall den som gjorde allra mest intryck på mig.

Det som gör hela filmen så fantastisk är att den känns ofantligt äkta. Visst gör det sitt att alla skådespelare är dom samma och att vi får se dem åldras och förändras – precis som i verkliga livet. Men även manuset bidrar eftersom det är så där befriande fritt från skruvade intriger och pretentiösa plottra. Ja, äkta helt enkelt!

Jag gillade den som tusan och kan garantera alla som har tre timmar över, en filmupplevelse utöver det vanliga.

Se trailern här!

Gone Girl

2013:s kanske mest hypade bok finns nu som film. Jag läste den för en tid sedan och precis som alltid så var boken ett snäpp vassare än sin filmiska syster.

Där bokens huvudperson är så där svår och artistiskt enstörig, porträtteras filmens Amy som en bortskämd  kulturelitist med blankt borstat hår och pärlörhängen. Men det gör liksom ingenting. Jovisst är det skillnad men det har faktiskt ingen betydelse för handlingen och filmupplevelsen.

Om mitt ovanstående filmtips baserades på min uppskattning av det raka och okomplicerad berättandet så är Gone Girl dess raka motsats. Här bygger intrigerna hela manuset och mina sympatier vinglar fram och tillbaka mellan huvudpersonerna.

Ändå tycker jag precis lika mycket om den här rullen och rekommenderar även den som ett väl värt tidsfördriv.