Ebba Witt-Brattström tar förolämpandets konst till nya höjder

Litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattström får årets Mårbackapris. Samtidigt kommer hon ut med sin skönlitterära debut: Århundradets kärlekskrig,.. Det har surrats högt om den här boken på förhand eftersom den antas vara en så kallad hämndroman.

Det är svårt att inte dra paralleller till Martina Haags ”Det är något som inte stämmer”, som Pia skrev om förut. I bägge fallen är författarna framgångsrika fyrabarnsmammor som utåt sett frodats i lyckliga relationer. När de sen brakar skriver de böcker som beskriver helvetiska äktenskap. Men där slutar likheterna.

Århundrades kärlekskrig är förstås en travesti på  Århundrades kärlekssaga, Märta Tikkanens självbiografiska roman om äktenskapet med kulturmannen Henrik Tikkanen. Ärkefeministen Ebba Witt Brattström har ju själv dragit ner brallorna på den här odrägliga manstyoen i sin förra bok ”Kulturmannen och andra texter”. Nu verkar hon gå till frontalangrepp mot sin egen exman:  Horace Engdahl, känd från Svenska akademin.

Århundrades kärlekskrig är en så kallad punktroman. Det är inte en roman man läser – man läser i den. Jag orkar inte mer än lite i taget, och eftersom det inte är särskilt upplyftande läsning  tappar jag snabbt suget. Sida upp och sida ner står en massa ”Hon sa och han sa”, och så grälar paret på ett kvasiintellektuellt sätt om vem som förstört vems liv boken igenom. Den manlige huvudpersonen framstår kort och gott som ett polerat ärkesvin. Språket är visserligen målande och njutbart, men själva formen blir tröttsam i längden. Ibland blir man dock full i skratt. Som i den här passagen: ”

Hon sa: När blev vår kärlek denna beräknande ondska?
Så långt har det gått att jag önskar livet ur dig.
Som vore du
ett skadedjur utan livsrätt
en smittsam iller
en kräkråtta
en verdervärdig best.

Men vem har gjort mig sådan?

Det är lite kapten Haddock över Ebba Witt Brattström! Hon kan konsten att förolämpa.på ett stilistiskt sätt. Som yrkeskvinna och feminist kan man inte annat än beundra henne. Men jag tycker hon kan känna sig mer stolt över Mårbackapriset.