Agaat – en realistisk och målande skildring av aparheid

I somras läste vi pocketpinglor bland annat Agaat av den sydafrikanska författaren Marlene van Niekerk. Vi var överens om att boken kräver lugn och ro för att komma till sin rätt. Det är en drygt 700 sidor fängslande, poetisk berättelse som kräver att berättelsen får sjunka in utan yttre distraktioner.

Huvudpersonen, Milla de Wet ligger i sin sjuksäng helt förlamad och döende i sjukdomen ALS, oförmögen att prata annat än med blinkningar. Det är hennes berättelse vi får ta del av – dels genom hennes tankar och observationer från sjuksängen, hennes minnen och stycken ur hennes dagböcker som hon skrivit under alla år. Hon sköts om av Agaat, hennes trogna och perfekta hemhjälp sedan 40 år tillbaka. Relationen mellan kvinnorna är inte okomplicerad – där finns både kärlek, hat, svartsjuka och skam. Under berättelsens gång får vi veta mer om historien som präglat kvinnornas relation och vi får svar på allt fler frågor om vad som hänt i det förflutna.

I början av boken får vi följa lantbrukardottern Milla som gifter sig med en snygg och rik advokat och försöker lära upp honom i konsten att sköta ett storskaligt lantbruk. Hon har fått ta över mormoderns egendom ”Grootmoederdrift” och sköter om egendomen med stor passion, hårt arbete och bestämda åsikter om hur saker och ting ska vara. Ganska snart får paret problem i äktenskapet och beskrivningen av relationen till den osäkre och våldsamme maken Jak utvecklas ur olika synvinklar under romanens gång vilket ställer perspektiven på ända. Mest spännande är ändå få veta mer och mer om Agaats historia och hur hon hamnade som hushållerska i familjen, och hur hon blev den mest kompetenta och perfekta hemhjälpen av alla – oumbärlig för sin omgivning, med stärkt förkläde och oklanderligt uppträdande, men med ilskan över Millas grymma svek inom sig.

Romanen är fantastiskt fint komponerad och språket målar upp miljöer, personer och stämningar som gör det lätt att bli uppslukad av tillvaron i Sydafrika på 50-talet och framåt och det sjuka systemet som präglar människorna.  Stämningsläget och beskrivningen av livet på Grootmoedersdrift och personerna där finns med långt efter att boken är färdigläst. En stor roman.

Pocketpinglorna ger boken fem pinglor av fem möjliga.

Långt innan boken kom ut på pocket såg jag intervjun med van Niekerk på SVT:s Babel och blev redan då sugen på att läsa den. Se klippet här.