Vad gör snobbiga britter så spännande?

Boken ligger fortfarande på topplistorna här i USA trots att den har nästan 10 år på nacken.

Jag tillhör den minimala skara i bekantskapskretsen som inte sett, och därmed inte kunnat älska, ett enda avsnitt av Downton Abbey. Så att läsa Julian Fellowes roman Snobs var ett snabbt och enkelt sätt för mig att förstå vad jag gått miste om.

Ganska ordinär handling
Ok, vacker men högst ordinär ficka gifter sig med tråkig men välbeställd och lite blåblodig tror jag visst, man för att klättra på societetsstegen. Hon upptäcker snart att han är outhärdligt tråkig och dessutom en usel älskare. Så istället söker hon lust och fägring i en karismatisk och väldigt sänghalmskompetent såpoperaskådespelare.

Men eftertankens kraka blekhet slår ner hårt när tillgången till de eftertraktade eventen, festerna och jakttillställningarna stängs för henne. När ”30 minuter av fullständig njutning, några gånger i veckan” inte kan kompensera för det rika och statusfyllda leverne hon hade access till med sin greve, återvänder hon till sin man.

En man som hon nu lär sig att uppskatta som ”ett parti gott nog” för att fortsätta sitt liv med. Visserligen i en miljö och tempo som mer påminner om en 60-årings, men hon vet alternativet och det lockar inte nämnvärt.

Krasst och med en massa ingående intriger med svärmödrar, societetsdamer, lycksökare och mer eller mindre ärliga bekantskaper målar Fellower upp en både underhållande och fascinerande berättelse som utspelar sig i dagens England.

Kanske är det delar av sitt eget och bekantas liv som Fellowes delger oss i sina berättelser?

Betyget
Att Fellowes själv tillhör den så kallade brittiska aristokratin borde borga för att sanningshalten i berättelserna är hög. Och att han haft framgångar med kritikerrosade Downton Abbey och den Oscarsbelönade filmen Gosford Park , borde tyda på att han är en bra berättare.

Och ja, jag är benägen att hålla med. Även om berättelsen är ganska platt och förutsägbar är det lite spännande att läsa om ”de rika och berömdas” liv. Lite som att läsa en skvallertidning. Och berättandet fångar och underhåller. Det bli helt enkelt 3 väldigt starka skvallerpinglor av 5 möjliga.

En succé världen över. Har du följt serien? Älskar du den?

Men frågan kvarstår!
Vad är det med den här typen av berättelser som gör att människor världen över överger sina sunda, moderna värderingar för att fullständigt hänge sig till osnutna brittiska grevars barnslighet, integritetslösa lycksökares desperata klättrande på sköra societetsstegar och undergivna mödrars forntida världsbilder?

Vad är det som får oss att älska skiten? Gråta, skratta och känna med dessa osympatiska skitstövlar?

Vad? Vad? Vad?!