Den hemliga historien

Dionysos är vinets, extasens och berusningens gud. I det moderna litterära bruket av begreppet symboliserar det helhetens principer, mörker och ursprunglig natur. Ja jädrar i min lilla låda vad det festas i Donna Tartt välskrivna roman Den hemliga historien.

Eftersom det var en väldigt lång bok fick den följa med mig till en massa olika ställen för att bli läst. På stranden.

Richard Papen flyttar från Kalifornien till den amerikanska östkusten för att studera på ett anrikt college i New England. På ett knappt stipendium och mot sin anti-akademiske fars vilja väljer han att studera klassisk grekiska och latin.

Som den lättviktige, men ändå vetgirige, västkustbo han är imponeras han raskt av skolans intellektuella elit, fem ungdomar med egen studieplan och lärare, Julian Morrow.

Eleverna består av  den välbeställde och överintellektuelle Henry, gruppens överhuvud som har full koll på grekiskan men är fullkomligt ovetande om världen runt omkring sig. Bunny, Henrys motsats, med inlärningssvårigheter, tvivelaktiga bekanta och ständig brist på penningar. Så har vi den finlemmade och rödhårige homosexuelle Francis, och slutligen tvillingarna Camilla och Charles vars förhållande övergått anständighetens gräns.

På frukostrestaurangen.

Underligt nog accepterar de Richard som den sjätte medlemmen och de sex ungdomarna tillbringar i princip all tid tillsammans och låter sällan någon annan få tillgång till sin innersta krets.

I experimentell anda och med inspiration från antikens grekiska berättelser testar de droger, överkonsumerar alkohol, utför ritualer och alla möjliga andra tänkbara dekadenta aktiviteter, tills det en dag går över styr. Någon dör. Någon får kalla fötter. Någon måste ta skulden. Någon måste offras.

Betyg
Donna Tartt har lyckats skriva en mycket läsvärd deckare av det icke-traditionella slaget. Jag som inte ens gillar deckare njöt av den i fulla drag. Här finns inga tröttsamt förutsägbara skummisar eller försupna kriminalare så långt ögat når, istället är det en tät relationsroman med kriminella inslag som kryddar berättelsen.

Det enda som grumlar ett toppbetyg är längden. Ja, jag är liksom allergiskt mot för långa romaner. Även om Tartt har utnyttjat sidorna väl och inte lämnat något åt slumpen, det finns inga lösa ändar eller oklarheter, hade berättelsens 700 sidor mått bra av att komprimeras en smula.

Andra delen av romanen, efter det beräknade mordet, kunde utan problem kortats minst si så där en 100 sidor.

Det blir alltså 4 rafflande pinglor av 5 möjliga.

På promenaden.

Kakrecept på köpet
Efter att ha läst denna dekadenta bok som är sprängdfylld med osunda vätskor och tvivelaktigt leverne tycker jag att det är på sin plats att dela med mig av ett nyttigt, men fortfarande supergott, kakrecept . Och superenkelt är det också!

BANANA BREAD
Blanda i en skål:
1 dl vetemjöl
1,25 dl grahamsmjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk kanel
1 dl socker

Blanda i en annan skål:
2,5 dl mosade mogna bananer
1 ägg
2 dl vaniljyoghurt
1 tsk olivolja
(Om du gillar russin och wahlnötter kan du stoppa i några sådana också.)

Rör samman allt, häll upp en en bröad form (1 l) och strö över lite solroskärnor. Grädda i mitten av ugnen på 200 grader (180 grader i varmluftsugn) i 50-55 minuter.

Mumsa i er tjocka skivor, gärna ljumna tillsammans med ett glas kall mjölk. Om den inte är nygräddad kan du rosta kakskivan i brödrosten innan du mumsar i dig den.