Fransk feel-good

Sen torsdagkväll. Slutet på en arbetsvecka närmar sig. Zappar lite trött mellan kanalerna.På väg att krypa till sängs efter att ha slötittat på Debatt där Belinda Olsson funderar över huruvida ”Mot alla odds”(SVT’s nya underhållnings- program dår en grupp handikappade är ute på en strapatsrik expedition i Afrika) är kränkande eller inte, och jag är för trött för att orka ha en åsikt.

Så plötsligt lyses torsdagskvällen upp av påannonseringen av kvällens franska film. Härligt att SVT då och då förgyller TV-kvällen med fransk film, men varför alltid denna sena sändningstid?

Hur som helst, igår kväll sögs jag in i en riktig feel-good film. Filmatiseringen av Anna Gavaldas roman Tillsammans är man mindre ensam är precis vad jag behöver denna kväll! Småputtrig dialog, härliga franska miljöer och ett förutsägbart men ändå så där skönt lyckligt slut. Filmen gör dock inte riktigt boken rättvisa. Ganska kort och därmed lite forcerade scener till skillnad från boken där man verkligen hinner lära känna såväl personerna som miljöerna. Man kan ju inte låta bli att charmas av denna historia om tre ensamma själar i Paris som finner varandra och såsmåningom lyckan. I filmen når de som sagt fram till lyckan alltför snabbt,  men vad gör väl det? Audrey Tatou är så söt och så fransk och filmen håller mig vaken ända in på småtimmarna en helt vanlig torsdag.

Man kan tycka att Anna Gavaldas böcker är lite väl lättsamma och tillrättalagda, men ibland är det just det som man behöver. Nu blev jag sugen på att ta mig an några fler titlar av henne som jag har liggande i pockethögen. Lite fransk feel-good kan väl aldrig skada!