”Skära för sten” hamnar högt på pinglade boklistan

Över en kopp te och nybakade scones diskuterade vi idag Abraham Vergheses roman Skära för sten (Månpocket) och vi kunde konstatera att den så lovande prologen som jag skrivit om tidigare uppfyllde våra förväntningar. Det här är en fantastisk berättelse som rör sig över generationer och kontinenter där vi får ta del av exotiska miljöer och härliga människor.

Det är flera spännande personporträtt som tecknas i romanen där utöver huvudpersonen Marion Stone, den rättrådiga, trogna, envisa kirurgen som förlorar sina båda föräldrar vid sin födelse, framförallt den indiska kvinnoläkaren Hema, ställföreträdande mor till Marion och hans bror, lyser klarast. Hon är så livfullt och engagerat beskriven att man klart och tydligt kan se henne framför sig. Detsamma gäller för miljöerna i Addis Abeba och sjukhuset, Missing Hospital, som också, tack vare den nästan filmiska miljöbeskrivningen, framträder levande framför oss.

Förutom att det är en storslagen och dramatisk berättelse, som rörde flera av oss till tårar,  så är det även en mycket lärorik bok. Den bjuder in läsaren till miljöer och historiska händelser som många av oss inte är så insatta i. Etiopiens och Eritreas historia, de italienska influenserna från kolonialtiden och kejsaren Haile Selassie som sedemera störtades i en revolution. Det är också mycket fascinerande att få ta del av kirurgins näst intill ”magiska” värld då flera av personerna vi möter är läkare och Verghese ägnar många sidor åt ingående beskrivningar av operationer som utfördes under dramatiska omständigheter. Trots att så mycket utrymme ges till betraktelser kring läkarvetenskapen blir det faktiskt aldrig tråkigt även för en oinvigd. Vi funderade just över hur en person insatt i denna värld skulle uppleva läsandet.

Efter denna hyllning av Vergheses roman kan man kanske ställa sig frågan om denna tegelsten inte har några svagheter. Och visst tyckte vi väl att den vid några tillfällen under de närmare 600 sidorna stundtals hade någon svacka. Ett sådant tillfälle är till exempel tiden i USA då såväl personskildring som miljöskildring lite mister sin tjusning. En annan synpunkt är att romanen präglas av en ganska ”manlig blick”, inte så konstigt kanske när såväl författare som huvudpersonen är män men detta påverkar i mångt och mycket många beskrivningar av livet. Vissa inslag känns snudd på lite klyschiga som  när det gäller bilden av den unge mannen som utforskar sin sexualitet. Ibland kan man också tycka att vissa händelser i romanen känns lite väl tillrättalagda och otroliga men det hindrade ändå inte att flera av oss sveptes med i denna saga och, som nämnts tidigare, rördes till tårar.

Vi ger Skära för sten fem pinglor!