”Kan man inte fläta till det där patriarkatet”?

– Nu räcker det med kvinnoböcker! sa Pia på förra pingelträffen.
Och så blev det en kvinnobok till. Närmare bestämt ”Flätan”, av Laetitia Colombani.
En behändig liten bok om tre vitt skilda kvinnoöden i Indien, Italien och Kanada.

•  Smita tillhör den lägsta kasten i Indien och tvingas försörja sitt barn på att plocka upp andras bajs med sina bara händer.
• Sarah är en framgångsrik jurist och ensamstående trebarnsmamma som sköter sitt liv som ett företag tills hon drabbas av cancer.
•  Giulia är en ung perukmakerska på Sicilien som tar kommandot över familjeföretaget när hennes pappa råkar ut för en olycka.

De tre kvinnorna möter motgångar som tvingar dem till drastiska livsval i helt olika kulturell kontext, och deras öden flätas ihop på ett oväntat sätt.

När vi avhandlar boken på kvällens pingelträff flyger diskussionerna kors och tvärs från kastsystemet i Indien till juristbranschens machokultur i väst.

– En finurlig story som var läckert uppbyggd. Många snygga paralleller som flöt in i varandra, sömlöst, som en fläta, recenserar Pia. Vår pingla i världen som ikväll deltog i träffen via Skype från Los Angeles.
– En fyndig idé och ihopflätningen på slutet var inget man kunde lista ut i förväg, hon fick ihop det snyggt med en överraskande twist, tycker Anna.

Trots att det är en sympatisk och hoppingivande historia som helhet finns där mycket smärta och svärta. Vissa delar, särskilt skildringarna av Indien, är rent plågsamma att läsa. Hedvig B, som varit i Indien, tycker att landet är väl beskrivet men att hon ” blir så djävla beklämd, jag undrar bara om man inte kan fläta till det där patriarkatet? ”

Tanken på hur tre så olika livsöden i skilda delar av världen kan beröra varandra är smått hisnande. Att vi alla är del av en större helhet är nog något vi behöver påminnas om i denna individualistiska tidsålder. Samtidigt ger de tre kvinnornas öden oss perspektiv på vår egen tillvaro.

Det öppna slutet lämnar oss undrande över kvinnornas fortsatta livsöden och vi är inte helt överens om det är ett bra slut eller inte? Den man helst hade velat läsa om mer är Smita. Hur gick det för henne? Kanske kan man hoppas på en uppföljare.

Pingelbetyget? Vi landade till slut, i en svag fyra.