Att brottas med inskränkthet och fördomar
John Irvings roman I en människa är en berättelse som både griper tag i och utmanar toleransen hos sina läsares. Precis som författarens klassiska genombrottsroman Garp och hans värld gjorde i slutet på 70 talet.
Likheterna är många; huvudpersonen är en ung man som utforskar sin sexualitet under en faderlösa uppväxt, sporten brottning har en central roll i berättelsen och ett brinnande skrivintresse blir hans levebröd. Läser man på om författaren är det inte undra på att en även funderar på om det finns delar som är självbiografiska.
Billy <3 Miss Frost
Som trettonåring vet Billy redan att det är något ”ambivalent” med sin sexualitet. Det blir bibliotekarien i den lilla hålan i Vermont, Miss Frost som bringar klarhet i frågan. Både litterärt och mer handgripligt. Miss Frost, alias Big Al, gör ett enormt intryck på pojken med sin resliga uppenbarelse och flickiga bröst.
Den lilla staden First Sister har inte bara ett bibliotek. Åh nej, där blomstrar kulturlivet med en aktiv Shakespearescen, där hela familjen är engagerad, samt en välrenommerad litteratur- och teateravdelning på pojkinternatet där Billy går. Men det är inte bara kulturlivet som är uttrycksfullt både i släkten och bland pojkarna, i sann experimentell anda utforskas även sexuella preferenser och yttringar livligt.
Billy gillar både och
Från berättelsens start till slut spelar transorna viktiga roller i Billys liv, från morfar, sågverksarbetaren som lever upp på scenen iförd kvinnokläder till Billys första kärlek, brottarpojkar och andra partners genom livet. Men han är inte den som är den, utan hänger sig till såväl flickor som till pojkar, och står till mångas förtret för sin bisexualitet.
Det bärande temat i Irvings roman är tydligt; Varför spelar ens sexualitet egentligen någon roll? Varför vill folk placera en i fack och behandla en därefter? Borde inte alla ha rätt till sin sexuella identitet och bemötas med respekt och tolerans helt oavsett?
Boken vindlar sig runt de brokiga karaktärerna från barndomens First Sisters men har 70-talets NY som sin slutpunkt. En plats där AIDS härjar fritt och ohämmat skördar offer ur Billys bekantskapskrets.
Bra att kunna sin litteraturkunskap
Författaren låter inte bara litteraturen ta stor del i Billys liv, utan även i romanen. Referenserna till Shakespeares verk är många och kan man exempelvis leva sig in i Noras samvetskval i Ibsens Ett Dockhem eller i Hedda Gablers livsångest, så tillför det berättelsen en ytterligare dimension. För att inte tala om att känna sin Madame Bovary, som har en mycket central plats i huvudpersonens liv.
Skrivstil
Att läsa Irving igen efter drygt 20 år (Garp) får mig att snabbt kommer ihåg vad jag älskade. Hans raka språk, okonstlade manér och bläcksvarta humor passar mig precis lika bra som +20 som +40.
Berättelsen i sig är djupt fängslande med alla sina färgstarka karaktärer, men det är nog budskapet om tolerans, inskränkthet och fördomar som blir mitt bestående minne.
Betyg
Lika finstämd och skör som Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar var, lika uppkäftig och brutal är Irvings I en människa. I övrigt två precis lika viktiga alster till litteraturen, som förhoppningsvis rekommenderas till unga människor med huvudbry, i någon inskränkt håla, någonstans på jorden.
Betyg: 5 sorgesamma men starka pinglor av 5 möjliga
Minns att jag slukade flera av John Irvings romaner för många år sedan; Garp och hans värld, Ciderhusreglerna, Hotel New Hampshire bl.a. Det finns något mycket speciellt som genomsyrar hans romanvärldar. Nu blev jag riktigt sugen på att återvända in i den världen…. Men var ska man hitta tiden?!?! Donna Tartts senaste är ju en tegelsten och jag kan tänka mig att Irving är en ”tjockis” den med. Dags för semester!!!
Yup en riktig tjockis och förvånande nog har jag i detta fall inga invändningar mot längden och omfånget. Irving lyckades hålla i och hålla ihop sin berättelse hela vägen in i mål. Imponerande!
Kolla: http://www.upworthy.com/someone-told-her-that-her-birthday-might-be-a-holiday-one-day-theyre-probably-right-5?c=ufb2
Håller med om att det behövs semester för att komma igenom alla böcker som ligger och väntar. Gillade Garp… Och Ciderhusreglerana, så denna bok bli absolut ett sommar-projekt att njuta av!