Skruvade mor-dotter-relationer på franska

”Mina böcker berättar om sådant som folk inte har lust att se hemma hos sig.” (Författarpresentation av Castillon på Sekwa förlag) Så har tydligen den franska författaren Claire Castillon beskrivit sitt författarskap och jag är benägen att hålla med, i alla fall efter min första (och hittills) enda kontakt med hennes verk; novellsamlingen Insecte (2006) som kom i svensk översättning 2007. 

19 berättelser som alla cirkulerer (eller surrar likt en enveten insekt) runt relationer mellan mödrar och döttrar. Det är antingen från en dotters eller en mors perspektiv, även om det varierar mellan första- och tredjepersons berättare, och alla varianter på relationer som vi får ta del av är obehagliga och många gånger överdrivet skruvade. Vi möter bland annat en förståndshandikappad dotter som ständigt kränks av sin mamma då hon skäms över henne på stan, en dotter som ständigt har dåligt samvete för sin mamma på ålderdomshemmet eftersom hon aldrig lyckas ta sig dit förrän hon dör, en nybliven mamma på BB som oroar sig för vad den ovetande pojkvännen som befinner sig på långresa ska säga, en tonårsmamma som misshandlas av sin dotter, en dotter som får utstå det pinsamma i att ha sin mamma med på skolresan, en dotter som kommer på sin mamma med sin egen make i en intim situation.

Ja, ni hör! Jobbiga och obehagliga ämnen som vi egentligen inte ”har lust att se hemma hos oss” och ni ska veta att alla novellerna avslutas på ett ganska överdrivet och skruvat sätt. Så varför vill man då läsa något sådant här? Ja, jag råkade helt enkelt hitta pocketen i en fransklärarkollegas hylla, så för mig var det ren slump och ett sug efter att läsa något på franska som ledde mig till den här författaren. Men mitt i det makabra så är det också väldigt snyggt stilistiskt. Korta  och koncentrerade noveller (ibland ett par sidor långa bara) med en märklig nästan psykotisk stämning suger in läsaren i de olustiga och många gånger skruvade relationerna. Novellformen är också tacksam då man kan ”vila” från den då och då. Jag har helt enkelt varvat läsningen med årets sommarläsningsprojekt; Agaat, som i och för sig också skildrar en märklig och många gånger obehaglig relation mellan två kvinnor (men det ska vi inte avhandla än utan invänta nästa efterlängtade pocketpingelträff).

Det har således varit en lite tung sommarlovsläsning när det gäller teman och innehåll men på samma gång upplyftande läsning när det gäller språk och stil och jag blev faktiskt nyfiken på att läsa fler av Castillons verk. Hon har redan trots sin ganska unga ålder givit ut ett flertal verk och hon anses vara en av de mest lovande unga författare i Frankrike idag.

För övrigt så föredrar jag det franska omslaget som lite mer framhäver den symboliska kopplingen mellan insekten och kvinnan.