Ajvide Lindqvists noveller fick avsluta min sommarlovsläsning

Lite lagom med skräck, men desto mer känsla för vår svenska samtid och den moderna människans utsatthet, är vad jag tidigare upplevt vid min läsning av John Ajvide Lindqvists romaner. Lindqvist har en sällsynt förmåga att skriva fram människors rädslor, sorg, känsla av ofullkomlighet och ensamhet i dagens moderna Sverige. Oftast möter vi den lilla människan på samhällets baksida och det är dessa människor som vi även möter i novellsamlinegen Pappersväggar (Ordfront pocket) .

I tio berättelser av varierande längd, den sista novellen på närmare 100 sidor är en epilog till Hanteringen av odöda, bjuds vi in till olika miljöer och lär känna olika personer. Det är alltid väldigt vardagliga miljöer såsom höghusområden och sommarstugeområden, miljöer som vi lätt kan identifiera oss med, och människorna är väldigt ”vanliga” typer. Men mitt i denna vanlighet och vardaglighet smyger sig det ”okända” in…

Det ”okända” eller det ”främmande” skiftar från berättelse till berättelse och det råder verkligen ingen brist på Ajvide Lindqvists påhittighet. Här vill jag egentligen inte ge några exempel eftersom man då förstör överraskningsmomentet som ändå finns i de flesta av novellerna. Det är en stillsam subtil skräck i olika former som smyger sig in i vardagens Sverige och jag tycker att det är riktigt riktigt bra.

På något sätt känns det som om novellformen passar alldeles ypperligt för Ajvide Lindqvists berättelser. Mina favoriter är nog ändå (utan att avslöja för mycket) Evig/kärlek där idén om längtan efter evigt liv står i centrum, Vikarien där en mystisk lärarvikarie sätter prägel på en ung mans fortsatta liv och By på höjden där en man en dag upptäcker att det inte riktigt står rätt till med huset han lever i. Läs du också och hitta din favorit bland berättelserna! Jag garanterar dig en underhållande läsning.