Att förlikas och sona sina synder
Det verkar vara den mest korrekta översättningen av titeln på Ian McEwans roman Atonement. Den svenska titeln är Försoning men täcker egentligen bara en del av berättelsen, eftersom den både handlar om att försonas med gamla fiender, men ännu mer om man kan sona sina synder – och i så fall hur.
Briony Tallis är en fantasifull flicka som till en släktträff på den engelska landsbygden, strax före Andra världskriget skrivit en pjäs som hon vill sätta upp så snart kusinerna anländer.
Till sin stora besvikelse blir det ingen uppsättning men däremot uppfattar hon att andra drama utspelar sig under helgen. Bortsprungna tvillingar, sin storasysters förförelseakt i biblioteket och ett överfall. Då Briony är en romantiskt lagd ung dam med livlig fantasi blir det svårt för henne att hålla reda på vad som egentligen hänt och inte.
Detta kommer att få konsekvenser under resten av hennes och många kära anhörigas liv. Trots sin talang som författare väljer hon att viga sitt liv åt sjuksköterske-riet för att försöka gottgöra det som gjorts orätt.
I slutet av boken kommer en oväntad tvist som får läsaren att ifrågasätta vad som egentligen är sant i berättelsen, och vad som är ett önsketänkanden hos en ledsen flicka med brusten författarambition och dito hjärta.
Betyg
Jag läste ju min första roman av Ian McEwan, Hetta, för en tid sedan och fann att den inte var representativ för hans lovordade författarskap – trots det gillade jag den oerhört mycket. För att utröna om jag även gillade den ”riktiga McEwan” föll valet på denna bok.
Resultatet är att jag måste sälla mig till samlingen av fans som hyllar hans fantasieggande berättelser, välgjorda personporträtt och förmåga att göra dem levande mellan boksidorna.
Betyget blir således fyra (4) starka pinglor av fem (5) möjliga. Och frågan är nu vilken McEwan-berättelse som nu står på tur.
PS
När jag läst halva boken kom jag på att jag faktiskt sett filmatiseringen med bland andra Keira Knightley, för några år sedan.
Kommer ihåg att jag inte tyckte att den var dålig, men heller inte fantastisk.
Har faktiskt inte läst denna men väl sett filmen som jag minns att jag gillade och fällde några tårar över. Det som känns intressant med Mc Ewan är att han rör sig mellan så olika miljöer och tider. Jag vill läsa mer!
Vi har väl bara haft honom som bonusbok hittills, men det kanske är dags att läsa honom som pinglebok.
Kärlekens raseri eller lördag kanske….
Vill minnas att jag också såg filmen men det var längesen. Minns den som en kärleksfilm men nu verkar det som boken har fler bottnar.
Det var en bra beskrivning Anna, precis så upplevde jag det. Boken slår som vanligt filmen. .