Två livsöden – en finstämd historia

”Alla som tycker om till exempel Vindens skugga och Tusen strålande solar kommer att älska den här”. Citatet på framsidan av boken Señor Peregrino av Cecilia Samartin, gjorde det  omöjligt att inte lägga beslag på den direkt i bokhandeln.  Boken fick pris för Bästa roman när The International Latino Book Awards delades ut på bokmässan i New York 2010. Den har också blivit väldigt populär i Norge där den sålt i 700 000 exemplar.

Boken ger oss två gripande livsöden ur två olika generationer. Flickan Jamilets och Señor Peregrinos. Berättelsen börjar i en liten by i Mexico där en kvinna våldtas dagarna före sitt bröllop och sedan föder flickan Jamilet. Det är en vacker liten flicka men hela ryggen täcks av ett stort blodrött eldsmärke. Byborna tror att hon för en förbannelse med sig och hon blir utstött, kan inte gå i skolan och lär sig inte läsa. Hon växer upp med sin ensamstående mor, hennes syster och mormor.

När modern dör flyr hon över gränsen till USA och Los Angeles dit mammans syster flyttat. Målsättningen är att tjäna ihop pengar till en läkarbehandling som kan ta bort det hemska födelsemärket. Hon får jobb på ett mentalsjukhus där hon får ta hand om Señor Peregrino, som han kallar sig. Den gamle mannen berättar sin levnadshistoria om sin ungdoms pilgrimsvandring till Santiago de Compostela hemma i Spanien – en berättelse om åtrå, kärlek, svek och hemligheter.

Det är en lättläst, lite vemodig men finstämd roman om de båda människornas levnadshistoier. Egentligen tycker jag att Jamilet är den intressantaste personen och att det ibland kan bli lite långrandigt att lyssna på Señor Peregrinos berättelse – även om den är fantastisk. Señor Peregrino är en klart läsvärd roman – även om jag inte tycker den går att jämföra med Tusen strålande solar eller Vindens skugga.