Snälla streamingtjänster – satsa på The Vasas!

En TV-serie som står högst upp på min önskelista är en om Vasa. Inte skeppet, inte knäckebrödet, utan familjen! Där finns stoff för många säsonger sprängfyllda av psykologisk drama, glamour, romantik, krig och ränkspel. The Tudors skulle blekna i jämförelse. Och glöm Gustav Vasas äventyr i Dalarna och Moraloppet! Det är när han värmt upp tronen som serien kan ta sin början.

Efter att ha läst ”Vasadöttrarna” av Karin Tegenborg Falkdalen är jag än mer övertygad om att en sån serie skulle bli en internationell succé. Ändå handlar hennes bok bara om en del av familjehistorien – nämligen Gustav Vasas fem döttrar: Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet. Men det är den delen jag finner mest intressant, och som inte fått ta plats i några bokhyllor tidigare – med undantag för rebellen Cecilia Vasa.

Jag skrev om denna min önskeserie på Facebook i juni 2023, efter att ha läst en fascinerande artikel i den utmärkta tidskriften Populär historia, och tipsades då om boken. Så här skrev jag:

Vad jag inte fattar är varför inte HBO eller Netflix eller nån annan gör en serie om familjen Vasa? Kollar just nu på Succession och det är ju typ Gustav Vasa med familj 500 år senare fast i New York. Men en serie baserad på svensk 1500-talshistoria skulle hålla för MINST 10 säsonger. Från Stockholms blodbad och vidare!
Kampen mot danskarna, Dackefejden, Erik som gör skandal när han gifter sig med en flicka av folket, hans galenskap med Sturemorden, brorsorna som spärrar in honom och inte minst systern Cecilia Vasa och alla hennes skandaler, Vadstenabullret där hon ertappas i sängen med sin syrras svåger som ”havandes näpperligen hosor på sig”, hennes äventyr i England när hon blir kompis med drottning Elisabeth men sen får fly för hon lånat så mycket pengar till sitt lyxliv, och inte minst hennes sjöröveri (!) Shiv Roy och Beth Dutton i Yellowstone – släng er i väggen!

Ingen manusförfattare skulle kunna tänka ut bättre intriger, maktspel och dramatik. Snälla någon – denna serie vill jag se!

Seriens stor stjärna skulle tvivelsutan vara Cecilia. I korrespondens mellan syskonen Vasa får vi i Tegenborg Falkdalens bok stifta närmare bekantskap med dem alla. När Gustav Vasa dör blir äldste sonen Erik XIV systrarnas förmyndare och alla blir så småningom bortgifta med furstar och grevar av allehanda valör. Även Cecilia, trots Vadstenabullret som devalverade hennes värde på äktenskapsmarknaden – men inte hennes egna självförtroende och ambitioner! För Cecilia är drömmen alltid England, och scenen när hon äntligen lyckas ta sig dit med sin tyske greve i släptåg är rent filmisk. Hon var enligt den spanske ambassadören:

”klädd i en svart sammetsklänning, med en svart silverfodrad mantel, och på huvudet bar hon en guldkrona…hon hade med sig sex uppvaktande damer klädda i karmosinrött taft med mantlar i samma tyg”.

Alltså tänk er scenen! Nåväl. Efter det varma välkomnandet av den tidens superstjärna, Elisabeth I, föder Cecilia en son – bara någon dag senare. Det kom att bli fler, och också en utomäktenskaplig dotter efter makens död. Dottern Charitas tas dock ifrån henne och placeras i ett kloster. Cecilias egensinnighet får till slut hennes bröder att tröttna. När storasystern Katarina föreslår att hon ska få återvända till Sverige svarar brodern Karl i ett brev:

”Att hon ska komma hit, såsom Eders kärlighet skriver, veta vi icke vad råd det skulle vara, såsom här nu står till; förty kära syster; hon haver ett underligt huvud och skulle snarare komma ont till väga än gott”

Förutom Cecilia är Sofia den vars öde känns mest relaterbart till nutiden. Hon blir mer eller mindre tvingad att gifta sig med storebrorsan Erik XIV:s kompis, som behandlar henne illa. Det får alla hennes syskon att engagera sig, men Sofia försvarar sin usling till man. Till slut lyckas dock brodern Johan få till en separation, genom att helt sonika arrestera karlsloken. Sofia får sen problem med sin ende son, som växer upp till en bortskämd odåga – trots att syskonen försöker hjälpa till med hans uppfostran.

Det man kan sakna i boken är det man förstår varför författaren valt bort. Till exempel den sinnessjukdom som drabbade yngste brodern Magnus, och de samvetskval han ska ha fått när han övertalades svika sin bror Johan i brödrafejden. Eller vad som hände med Erik efter att han fängslats av sina bröder, och hur systrarna reagerade på det? Men uppenbarligen är det kvinnohistoria som Karin Tegenborg Falkdalen velat skriva, vilket verkligen behövs. Inget ont om att grotta ner sig i kungar och krig – det kan vara nog så fascinerande! Men att fokusera på ”det lilla livet”: äktenskap, familj och barn, är välbehövligt i all historieskrivning. I brist på det förstår vi inte historiska skeenden.

Varför bröt till exempel Henrik VIII av England med påven, utropade sig till kyrkans överhuvud och plundrade alla kloster? Knappast av ideologiska skäl. Han blev helt enkelt kär i Anne Boleyn och önskade sig en son. Mycket av det som förändrat våra länder i grunden bottnar i familjepolitik, och Sveriges svar på Henrik VIII – Gustav Vasa – byggde ett familjeimperium. Där var döttrarnas giften en nyckel och troligen viktigare än vapenskrammel. Det som skiljer Gustav Vasa mest från sin engelske motsvarighet är att han inte verkar ha varit lika brutal – inom familjen. Den gamla sanningen om att han skulle ha slagit ihjäl sin fru med en hammare har genom undersökning av hennes kvarlevor kunnat avfärdas som ont förtal. Att skydda sitt arv till barnen var antagligen viktigare för patriarken Gustav Vasa än att värna om riket Sverige och sitt eget eftermäle.

Kvinnohistoria är dessutom inte bara kvinnornas historia – den är nödvändig för att komplettera historieskrivningen så den blir hel och inte halv. Det lärde jag mig genom att läsa kvinnohistorikernas nestor Yvonne Hirdman, vars böcker öppnade mina ögon på så många sätt. Till exempel i fråga om gamla myter – som hemmafrun. En historisk parantes som i stort sett aldrig förekommit i Sverige utom bland ett extremt fåtal. Exempelvis döttrarna Vasa. Och inte ens det egentligen. Kvinnor har alltid jobbat, och rebellen Cecilia kunde ju till exempel lägga skeppskapning på sitt CV. Även om det var en verksamhet hon styrde på distans, inget hon själv blodade ner sina händer med. Men i fråga om det kan ju Netflix, HBO eller nån annan streamingtjänst få ta sig lite historiska friheter 😉

Varför inte SVT play förresten?