Shantaram – Fredens man
”Det enda kungadöme som gör en människa till kung är hennes egen själs kungadöme. Den enda makt som har någon mening är makten till en bättre värld.”
Shantaram har med sina nästa 1000 tättskrivna sidor tornat upp sig i min bokhylla under ganska många år. Trots upprepade försök har jag liksom inte orkat ta tag i den trots högljudda vittnesmål om att den förändrat liv, skapat förståelse för typ universum, meningen med livet och hela den konkarongen. Men i julas var det dags.
Den australienske författaren Gregory David Roberts har skrivit en semisjälvbiografisk roman. Precis som huvudpersonen var han en respektable man som efter en skilsmässa då han förlorade vårdnaden om sin dotter, väljer ett liv med svårt heroinmissbruk.
För att finansiera sitt beroende började han med väpnade rån. Prydligt iförd kostym genomförde han dem hos väl utvalda institutioner där han likt Robin Hood tog från dom som han visste skulle klara sig ändå.
Hans signatur var att säga ”please” och ”thank you” vilket gav honom smeknamnet ”Gentleman Bandit”. Han åkte slutligen fast och avtjänade sitt straff i Australiens hårdaste fängelse – men lyckades fly. Så som landets mest efterlyste fånge flydde han på falskt pass till Indien och föll handlöst för det stökiga, bökiga och smutsiga Mumbai.
Han bosätter sig i slummen, startar en vårdklinik och begår brott längs hela brottsskalan från växlingsfuffens till vapensmuggling till mujahedin i Afghanistan. Han blir förälskad i en mystisk kvinna från Schweiz, missbrukar stenhårt för att han inte vill leva och mitt i allt eländes elände får han även uppleva sann och äkta vänskap. Ett brödraskap som i avsaknad av sin egen familj och vänner blir hans allra viktigaste anledning att vilja leva och göra gott.
Att göra fel saker av rätt anledning
Detta är ett citat som ofta återkommer i berättelsen. Hur denne man, som beskrivs som en person med ett i grunden gott hjärta, ”tvingas” till den ena våldshandling efter den andra för att antingen rädda sig själv eller de han bryr sig om. Det är som om han i en desperat jakt på att betyda något för någon är beredd att ta till vilka medel och metoder som helst. Reflektionerna om koncepten ”gott” och ”ont” är både många och långa men känns alltid självupplevda. Och just däri ligger romanens storhet för mig. Att allt känns verkligt och äkta.
Skrivstil
Litterärt är de knappt 1000 sidorna lite av en utmaning att ta sig igenom. Berättelsen levereras rakt upp och ner utan några nämnvärda dramaturgiska genvägar eller redaktionella trick. Men kanske var det helt omöjligt att göra det på något annat sätt om en som författare har upplevt det allra mesta själv.
Betyg
Att Shantaram skulle röra runt hela min världsuppfattning var inte vad jag förväntade mig, men det var ändå med stor behållning jag betade mig igenom tegelstenen. Dels då beskrivningarna av Indien från en västerlännings perspektiv var så exakta och överensstämmande med mina egna upplevelser (minus allt det kriminella då givetvis), dels för att det alltid är nyttigt att stanna upp i sin vardagliga lunk och fundera på de stora frågorna, som vad som verkligen är gott och ont. Betyget blir 4 typiskt indiska sidonickande pinglor av 5 möjliga.
Extramaterial
För exakt 15 år sedan spenderade jag två månader på resande fot i Indien, i det kaotiska Mumbai, längs stränderna i det turistiska Goa och genom det frodiga och vackra Kerala. Intensiva månader som gav mig upplevelser, förståelse och lärdomar som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Dom säger att ingen kan vara neutral inför Indien, dom säger att antingen så älskar eller så hatar en det. Jag älskar det, för i all sin smutsighet och misär är det ett land där hjärtat är kung.
Underbara bilder, Pia!!! Den boken har många av mina elever bett mig att läsa för att den ska vara så fantastisk men tyvärr har väl de många sidorna hittills avskräckt mig något. Jag får väl se till att boka en långresa och äntligen få den läst 🙂
Jaa, fina bilder Pia!! Längtar faktiskt mer till att besöka Indien än att läsa 1000 sidor tjock bok, även om du gav boken 4 pinglor 😉