Vad händer egentligen på ön?

I Lotta Lundbergs bok Ön står två frågor i centrum: synen på sex och européers vana att pådyvla omvärlden sina föreställningar om vad som är rätt och fel. Som idé är Lundbergs berättelse kanske ultimat. Den har liksom allt.

Den unga AT-läkaren Olivia, med en något kinky affärsverksamhet vid sidan om, lämnar den tryggade framtiden i Sverige och bosätter sig på en Söderhavsö. När vi möter henne har hon drivit sin läkarpraktik på ön i 25 år.

Olivia har blivit en av dem, en av öns invånare – ja nästan fullt ut accepterad, och med hull och hår anammat såväl deras livsstil som syn på sex. Allt detta kolliderar på så många sätt med västvärldens sanningar, så när en anmälan från en turist om utbredd lösaktighet och sexuella övergrepp på minderåriga flickor på ön når kolonialmakten England så skickas tre handplockade socialarbetare till ön. (Ön lyder under brittisk lag.)

Under den bleka trions vistelse på ön radas kulturkrockarna upp i en lång rad, uppenbara och ytterst tveksamma. Men förklaringarna är inte alltid lika lätta att avfärda för den utsända sedlighetspolisen.

Ett mer komplext samhälle växer fram bortom den paradisiska dimridån, med en lokalbefolknings uppgivenhet och ilska inför atombombstester utförda alldeles intill och miljöhot. Ett alarmerande hälsoläge på grund av ändrade konsumtionsmönster vilket är ett resultat av sålda fiskerättigheter. Hur kan en annars förklara att folk dricker Cola och äter dålig konserverad mat istället för att njuta av vad naturen har att erbjuda?

Ja ni hör! Vem vill inte läsa om detta?!

Betyg
Ändå är vi pocketpinglor överens om att någonstans på vägen tappar författaren bort den starka berättelsen, så andra halvan av boken – och speciellt slutet – gör inte upptakten och idén rättvisa. Den läsning som började så lovande blir platt och dessvärre lite töntig i slutänden. Betyget inskränker sig därför till 3 av 5 möjliga pinglor.