Gäsp…

En kvinna med alldeles för mycket tid till sitt förfogande, och för sin hälsas bästa, går omkring på Londons gator och tänker på vänner och bekanta. På kvällen håller hon en stor bjudning till sin mans ära, och då dyker alla dessa människor upp.

Mer spännande än så blir det faktiskt inte i Virginia Woolfs novell Mrs Dalloway, skriven mitten av 1920-talet.

Mrs Clarissa Dalloway förbereder en fest för sin make, Richard. Richard, den konventionelle av hennes två friare. Den andre, Peter Walsh – den mer impulsive – är en av alla de karaktärer hon begrundar under sin promenad för att hämta blommor till partyt. Men den hon egentligen älskar men som inte var ett äktenskapsalternativ är Sally. Sally som Clarissa ”känner för som en man känner för kvinnor”.

I en enda lång monolog maler Clarissa på om än den ene än den andre under hela dagen. Det är Septimus, krigsveteranen som lider av posttraumatisk stress och dennes italienska hustru, någon uppblåst aristokrat, en hjärnskrynklare, en gammal lärare och så vidare.

När så äntligen kvällen kommer samlas de flesta av personerna Clarissa tänkt på under dagen på hennes fest.

Men inte Septimus som tagit självmord. Clarissas spontana reaktion är att bli irriterad över att han med detta förstört hennes party, ja i alla fall tagit fokus från henne. Ja ni hör, hon är inte är särdeles ”loveable”. Och inte vidare smart.

Betyg
Jag inser att denna bok betytt massor i världslitteraturen och att den egentligen inte handlar om en kvinna och hennes party, utan om feminism, homosexualitet, mentalsjukdom och andra viktiga existentiella frågor. Men jag blir inte fångad. Jag blir inte berörd. Jag blir bara trött. Mina förväntningar på Virginia Wolf och hennes skrivande införlivades således inte alls, så det blir bara 2 ynka pinglor av 5 möjliga.

Extramaterial
Filmen Timmarna kom 2002 och handlar om tre generationer kvinnor som har novellen Mrs Dalloway gemensamt.  Den kan jag däremot rekommendera starkt.