Om jag bodde i Stockholm så….
……..skulle jag gå på teater.
Jag har egentligen aldrig känt någon längtan till att ha ett vardagsliv i Stockholm. Jag har provat på ett vardagsliv i Göteborg och det var trevligt ett tag, men Stockholm med sitt tempo och tunnelbanestress har aldrig lockat mig. Fast vissa dagar när man läser kulturdelen i Svenska Dagbladet eller DN så väcks ändå en viss avundsjuka till dessa lyckans ostar som bor i vår huvudstad. Tänk att ha tillgång till detta fantastiska teaterutbud!
Idag till exempel kunde man läsa om Hamadi Khemiris nya pjäs Monologen C på Dramaten. Vår pocketpinglefavorit Jonas har ju en bror! Skådespelare men även pjäsförfattare och med, enligt Svenskan, “lyhört språköra”. Bröderna brukar tydligen bolla sina texter mellan varandra och det kan ju inte bli annat än bra? Eller? Monologen beskrivs som en omtumlande upplevelse där man under 90 minuter följer en partikel som gör nedslag i olika kroppar jorden runt. Åh, vad jag skulle vilja gå och se den!
Lika längtande och avundsjuk blev jag för några veckor sedan när jag läste om Helena Bergströms uppsättning av Fröken Julie på Stockholms Stadsteater. Jag håller just nu på och läser pjäsen med en klass och tänk att kunna ta med eleverna på föreställningen. Vilket sätt attt förhöja studierna! Både Dramaten och Stadsteatern är ju dessutom så generösa mot skolelever. 100 kronor kostar en skolbiljett och då kan du ändå sitta på de bästa platserna. Det gillar jag!
Ja, så om jag – mot förmodan – skulle bli Stockholmsbo så vet jag definitivt hur jag skulle förgylla vardagen såväl privat som i mitt yrkesliv. Teater!
Håller med dig om tunnelbanestressen – fy sjutton! Och om teatern – problemet är ju bara att man skulle ju inte få mer tid i Stockholm till att gå på teater!
Och det finns faktiskt en hel del bra teater att gå på även här i Karlstad – om man tar sig tid. I fredags gick jag med Naemi på Värmlandsteaterns föreställning Kajsa Kavat och Kan du vissla Johanna av Ulf Stark. Kan verkligen rekommendera att du tar med dig barnen på denna föreställning om ni vill komma i lite härlig julstämning – särskilt den senare pjäsen är värd (som ungdomarna brukar säga 😉 Ulf Starks berättelse om Berra som hittar en morfar på ålderdomshemmet är verkligen Stark! Och barnskådespelarna är förvånansvärt duktiga!
Mia, vilket intressant inlägg inte minst med tanke på mitt tidigare om urbaniseringen… Jag håller ju med dig, jag kan också längta tillbaka till Stockholm och kulturlivet där så att man blir galen ibland. (Samtidigt som jag ryser när jag tänker på trängseln i “pissrännan” på Centralen och hur jag ständigt höll på att bli nermejad när jag cyklade hem längs Torsgatan. Och hur bullermattan fick mig att bli fullkomligt överkänslig för ljud under en period… )Den där kluvenheten inför storstaden beskrivs också väldigt bra i Landet utanför… Man vill ha tillgång till utbudet och alla intryck som staden ger samtidigt som man vill kunna avskärma sig… Man vill ha både och helt enkelt. De flesta verkar dock välja det första om kan ser till den globala trenden. År 2060 förväntas 2/3 av jordens befolkning bo i större städer…
Håller med dig Hedvig N om att man kanske är lite dålig att faktiskt utnyttja utbudet som faktiskt finns i Värmland. Vi har ju Västanåteatern och vår fina Värmlandsopera till exempel jag vet… Och Hedvig B, visst är det ett svårt dilemma att hitta en balans i vad som man själv uppfattar som livskvalité. Vi är nog många som ständigt brottas med valen man måste göra. Igår var det ett intressant inslag på Värmlandsnytt om en dansk familj som bestämt sig för att ta två sabbatsår och leva enkelt i ett lite torp utanför Lysvik utan el och utan vatten – med småbarn. Vilken utmaning! Sommaren hade varit fantastisk, men hösten hade börjat tufft enligt mamman i familjen.
Såg också det och tänkte först – “men vad härligt” och en stund in i inslaget ” men vad jobbigt” och “stackars barn”! 😉
Ja visst finns det mycket bra teater i Värmland, man får hålla lite utkik bara. Det är inte säkert att man går på så mycket mer i en storstad där utbudet är större. I en mindre stad blir det lite mer snackis av det, och då missar man det inte. Cabaret t.ex har ju också fått väldigt fina recensioner.