Dagens filmtips

Nej detta är ju faktiskt ingen filmblogg – men jag tar mig ändå åter friheten att snacka lite film i detta forum.

Senaste tiden har jag varit på ett feel-good-film-humör och lyckats fånga tre nya 5-poängare i denna genre. Förvisso är det inte så svårt att ta poäng i denna gren, men visst krävs det ändå något mer än lite romantik och vackra människor? Ja ni vet den där extra knorren som gör att filmen ”stannar kvar”. Min favorit är Little Miss Sunshine. Den är vansinnigt rolig samtidigt som den skickar med ett ömsint och kärleksfullt budskap. Jag gråter och skrattar om vartannat. Se den! Ni kommer inte att bli besvikna.

Men här kommer tre aktuella feel-good-filmtips!

Crazy Stupid Love

Då var det ju inte så konstigt att jag skyndade mig till biografen när denna rulle gick upp. Det är nämligen samma huvudrollsinnehavare, Steve Carell som i Little Miss Sunshine. Nu kanske det i och för sig var den andre manlige huvudrollsinnehavaren som gjorde störs intryck i juste denna film. Ja i alla fall bildligt… (Förresten den där Gosling verkar vara Hollywoods senaste gullegris – han är ju med i ALLA nya filmer.))

Vad händer när äktenskapet går i stå och man tvingas ut i dejtingdjungeln? Om man dessutom befinner sig i New-Balance-gympadojje-och-GAP-jeansträsket och dessutom inte kommer ihåg hur man gör när man vill söka kontakt med en ny partner? Hur gör man när det enda man vill är att det ska bli som förut igen?

Låter banalt och förutsägbart – men jag lovar det är det inte.  Se den!

Our idiot brother

Godtrogen man  – eller kanske är han ett barn i storlek XL – trillar genom livet med ett leende, trots att det är kantat av den ena katastrofen efter den andra. Men godheten segrar och man bjuds på  några timmars sköna skratt.

Ja kanske stannade just denna film inte kvar hos mig nämnvärt länge efter att eftertexterna rullar klart.

Men jag kan ändå rekommendera den!

One Day

Jag har tidigare bloggat om boken One Day skriven av David Nicolls. Filmen gjorde mig inte besviken, vilket är ganska ovanligt. Berättelsen är välgjord och filmen likaså.

Anne Hathaway och  Jim Sturgess spelar Em & Dex – och de gör det bra. En ytterligare dimension i filmen, eftersom man följer dem från universitetstiden på tidigt 90-tal till vuxen ålder, är alla fruktansvärt tidstypiska outfits. Jag hade precis likadana stenstvättade, oversized jeans  med matchande jeansjacka (den också för stor förstås), runda, hornfärgade  plastglasögon och tygtogs högt sittande på huvudet 1991…

Läs den! Se den!

Filmupplevelsen av Ond Day förhöjdes sannolikt av att jag såg den utomhus.

Med Brisbane sky line som back drop i 25 gradig sommarvärme. Mmmmm…..