Sommarsnyftare av Stielli
I slutet av våren damp det ner ett paket i brevlådan med: 1) boken Jag älskar dig inte av Christa Stielli 2) liten svart aftonväska med pärlbrodyr innehållandes ett paket pappersnäsdukar och en mascara. Lite frågande var vi Pocketpinglor till denna marknadsföring eftersom de där näsdukarna verkligen understryker att detta är en SNYFTBOK (och den slutsatsen drar man kanske helst själv EFTER att ha läst boken…).
Hursomhelst. Jag hade haft alldeles för mycket att göra på alla plan och var inne i en riktigt dååålig läsperiod. Men en fredagkväll började jag småläsa lite i Stiellis roman och fastande totalt. Faktiskt. Jag sträckläste ut den (och grät på några ställen också, det ska erkännas…). Så vad handlar den om? Kort och gott om en kvinna som blir dumpad och hämnas. Lotten är 42 år och har två döttrar och en man. Mannen är otrogen och lämnar henne för en yngre, snygg och framgångsrik kvinna. Lottens liv raserars totalt. Hon blir deprimerad men reser sig, hämnas och inser att hon kan gå vidare utan honom, att hon kan leva själv och att hon faktiskt inte älskar honom. Banalt? Svar ja. Historien har berättats många gånger förut. MEN jag måste säga att Stielli gör det bra.
Hon beskriver sorgen, smärtan och relationen till barnen på ett väldigt initierat och trovärdigt sätt. Känslobeskrivningarna är riktigt bra. Att sedan porträttet av Lottens man, Per, är extremt torftigt (han framstår som värsta fullblodspsykopaten) och vissa av hämdaktionerna känns överdrivna får man ha överseende med. Själva slutet är också något för smörigt för min smak, men helhetsintrycket av boken är betydligt bättre än jag något fördomsfullt trodde när jag började (den behöver inte hamna på skämshyllan trots allt). Jag ger den sex pinglor av tio!
Ja, det trodde man inte när boken damp ner i brevlådan, att den skulle vara så läsvärd! Ligger och väntar i högen av olästa böcker, kanske ska den flyttas upp i högen…..
Jag fastnade också i den här! Sträckläste en natt, men grät aldrig. Håller med dig Hedvig, den beskriver bra sorgen och smärtan. Däremot kände jag lite irritation över huvudpersonens besatthet till en så uppenbart idiotisk man utan några som helst försonande drag. Men slutet var väl inte riktigt tydligt, jag fick för mig att hon var på väg tillbaka till karlsloken? Kanske fattade jag fel, var väl lite slutkörd där…
För övrigt kan nämnas att jag inte fick nån aftonväska, jag fick en beige-rosa paljetterad necessär. Samt förstås näsdukar och mascara…
Känns som om jag missat något! Eller inte?… 😉
Har studerat necessären och måste kanske ompröva värderingen, det är nog en aftonväska i alla fall…