Den perfekte kulturknutten

Den där Jonas Karlsson är riktigt mångsidig, från rollen som ”schtekare” i Solsidan, via sitt fasta kneg på Dramaten till författare. Men kan han verkligen skriva?

En hårt arbetande kulturknutte

Ja och han gör det faktiskt bra. Riktigt bra. När Desirée på Pocketshop tipsade mig om hans novellsamling Den perfekte vännen blev jag först både förvånad och skeptisk.

Men det hade jag inte behövt. Den perfekte vännen visar sig vara ett klurigt, överraskande och lustigt litet alster. Nio noveller om allt från en syltmacka till en knasig kollega.

Mina favoriter är 14 februari som frammanar tonårskänslor av osäkerhet och igenkänningsfniss, Cirkus som faktisk för tankarna åt Austerhållet – alltså socialt missanpassade män gör konstiga saker – och slutligen den långa novellen Rummet som överraskar på ett underfundigt och imponerande sätt. Den utspelar sig på en kontor på ett statligt verk och visst får den mig att fundera över en och annan kollega jag stött på genom åren…

Jonas Karlssons kulturprestationer har kanske inte imponerat på mig tidigare men nu är jag faktiskt lite imponerad. Kanske främst av bredden i hans konstnärskap. Många kreativa människor verkar så insnöade i och uppfyllda av sin egen genre att man nästan blir lite trött.

Så när en person som Jonas – en hårt arbetande kulturknutte – kommer undan med helt ok prestationer inom såväl seriös scenkonst och sitcoms, som underhållande författarskap så lyfter jag på hatten.

Betyg:
6 starka pinglor av 10 möjliga