GI – ingenting för mig
Den stundande beachsäsongen kan få den mest sansade kvinnan att tro på konstiga grejer…
Så här har det sett ut i mitt kylskåp de senaste tre veckorna – inte konstigt att jag misslyckats…
I mitt desperata sökande efter ett sätt att minska stussomfånget upptäckte jag denna bok under en av mina räder i bokhandeln: 6 kilo på 6 veckor av Ulrika Davidsson och Ola Lauritzson.
Trots den vansinnigt trista layouten innehåller denna kokbok en uppsjö av fantastiska rätter. Den ena godare än den andra. Och dessutom lättlagade. Helt kolhydratfria.
Så vad är problemet?
Jo efter tre veckor har jag inte uppnått den utlovade – ja näst intill garanterade – viktminskningen. Nej jag har lyckats gå upp två pannor! Så istället för att kämpa bort två ynka kilon har jag nu – inte mindre än – fyra oöverstigliga kilon att bekämpa. Dessutom är det mitten av april och jag ligger redan tre veckor efter.
Vad ska man säga… Vilseledande marknadsföring? Nej min självkritiska analys är att det är en överdosering av fett som är boven i dramat. Det och min oförsvarligt tröga hjärna som inte fattar att den enda vettiga metoden för viktminskning är att göra av med mer energi än man stoppar i sig.
När ska jag lära mig att det inte finns några genvägar?
Så betyget på boken som kokbok blir en stark 7:a, medan betyget på boken som hjälp för viktminskning blir typ -4…
Ha ha, måste hålla med om att det var ett hopplöst tråkigt omslag på boken.
Har du läst Matrevolutionen av vår egen fettdoktor här i Karlstad Andreas Ehrenfeldt? Fd kollega till Anna vill jag minnas.
Är det inte GI-metoden där man inte ska äta typ chokladmuffins och sånt? Det kan ju inte vara nåt för dig, vår lilla chokladpingla!
JAG VET!!!! Och ändå trodde jag stenhårt på att det skulle funka… 😉 Dumma jag…
Efter att ha testat både GI, Atkins och “Ät som din blodgrupp” som var populär för några år sedan har jag insett att det inte funkar med olika specialdieter. Man måste kunna leva med det på ett naturligt sätt i vardagen. Äta bröd, pasta och det som man är sugen på. Hemligheten är enkel: göra av med mer energi än man tar in. Äta kolhydrater är inte farligt alls – bara man rör på sig.
Jag tror att man kommer långt med sunt förnuft. Speciellt om det rör sig om ynka 2 kilo! 😉