Pinglorna, Piratförlaget och Kriminalinspektör Huss

Detta måste nog betecknas som en milstolpe i Pocketpinglornas historia. Vi har bevakat vår första presskonferens med såväl författare och skådespelare som TV- och filmteam på plats. Föremålet för upp- ståndelsen var författaren Helene Turstens kriminalserie om Irene Huss.

Med andan i halsen smyger jag upp till SoHo:s övervåning. Några minuter försenad – äsch så pinsamt, tur att jag inte har en namnskylt som det står Pocketpinglorna på – så presentationen har redan startat. Det är författarinnan Helene Tursten, en före detta tandläkare som efter en tids sjukdom beslutade sig för att skriva, som berättar om det senaste alstret i raden av framgångsrika böcker om kriminalinspektör Irene Huss.

Det är närmare bestämt den nionde i ordningen bär det dramatiska namnet Den som vakar i mörkret. Det är ett mycket aktuellt ämne som tas upp, nämligen det ökade problemet med stalking.

– Det händer en del oförklarliga saker kring Irene Huss och hennes familj, berättar Helene. Efter ett tag står det klart att någon förföljer dem på olika sätt. Samtidigt håller Irene och hennes kollegor på att utreda två otäcka kvinnomord. Ganska snart inser de att någon har kartlagt kvinnorna tiden innan de mördats, utan att de själva har haft en aning om vem förföljaren har varit.

Angela Kovács i huvudrollen
Ackompanjerat av afternoon tea är det inte bara Piratförlaget som presenterar den nya boken. Nej då, Kanal 5 berättar om sitt beslut att sända alla sex filmerna under hösten. Något som man inte kunnat undgå den senaste tiden om man passerat en busskur i stan. Att det dessutom ska göras ytterligare sex filmer i rask takt är också ett faktum eftersom tyskarna tydligen är som galna i serien och bestämt sig för att pynta för hela kalaset.

Under tiden som Helene berättar om Irene Huss sitter ett gäng skådespelare uppradade i soffan bakom henne. Reuben Sallmander (Irenes make), Lasse Brandeby (chefen) och Angela Kovács. Herrarna ser måttligt roade och intresserade ut under hela tillställningen. Jag tolkar det som om de helst av allt skulle vilja vara någon helt annan stans… Men Angela och Helene agerar som fullblodsproffs och svara på frågor, fikar och småsnackar med oss som är ditbjudna.

Vad tycker Pocketpinglan?
Jag har inte själv läst någon av Helenes tidigare romaner som Irene Huss. Troligen för att genren inte är ”min grej”, men måste ändå medge att det är en kvinna som man verkligen gillar som växer fram mellan sidorna. Eller som Helene själv beskrev Irene Huss.

– Irene är inte som i många andra kvinnliga karaktärer i kriminalromaner, det vill säga max 25 år och ex-fotomodell. Nej, hon är en vanlig kvinna med familj och ett vardagsliv med allt vad det innebär.

Jag kan dock inte låta bli att reflektera över var skrivlustan slutar och var pengarna tar vid… Denna åttonde roman är den första som Helene skriver utifrån ett filmsynopsis och inte tvärt om. Driven av tighta deadlines, lavinartad tysk efterfrågan på filmer och till visst mått även finansiella intressen (mina fria spekulationer så klart!) undrar jag i mitt stilla sinne; Hur känner egentligen författarinnan inför denna bok, i jämförelse med den första (Den krossade tanghästen) som tydligen blev ett resultat av ett skrivande för att ta sig ur en period av svår sjukdom.

Jag har inte svaret och kanske existerar det inte ens något motsatsförhållande när det kommer till kreativitet, lust och kärlek till det skrivna ordet. Men visst är den en intressant fråga att fundera över?

Jag fick även några trevliga pratstunder om böcker med några härliga tjejer under presskonferensen – men de sparar jag till nästa inlägg.