Carl-Johan Vallgren – en ny Stieg Larsson

Pocketpinglorna har tidigare läst  Carl-Johan Vallgrens roman ”Dokument rörande spelaren Rubashov”; vi läste den före bloggens existens så den finns inte omskriven här, men vi gav den bara en pingla. Många av oss gillade ”Den vidunderliga kärlekens historia”, som var magisk och både Pia och Karin har skrivit om ”Havsmannen”, som de gav toppbetyg. Nu har Vallgren gjort debut som deckarförfattare under namnet Lucifer och jag gillar det skarpt. ”Skuggpojken” är välskriven, spännande och går inte att lägga ifrån sig när man väl börjat. Boken handlar om en liten pojke som blir bortförd av en kvinna på en tunnelbanestation i Stockholm 1970. Pojken hittas aldrig. Många år senare försvinner pojkens då vuxna bror, Joel Klingberg, som arbetar för familjens stora industrikoncern. Hans fru kontaktar Danny Katz, som gick på försvarets tolkskola tillsammans med den försvunne mannen och han tar motvilligt på sig uppdraget att ta reda på vad som hänt. Historien som följer har ett bra tempo, intressanta vändningar och leder så småningom till Karibien där dunkla familjehemligheter blottas.

Bokens hjälte, Danny påminner om Stieg Larssons Lisbeth Salander på så sätt att han är en extremt intelligent datahacker, bra på att slåss och har levt i samhällets utkanter. Han rehabiliterades som ungdomsbrottsling och fick tack vare sin höga IQ utbildning och jobb hos försvarsmakten. Han har också ett förflutet som heroinmissbrukare.  Även intrigen kring en förmögen men dysfunktionell familj som döljer en mörk historia påminner om ”Män som hatar kvinnor”.

Jag vill gärna att Vallgren fortsätter skriver som Lucifer och vill ha mer historier med Danny Katz. Ser fram emot ännu en välskriven och nervkittlande nagelbitare!