Ny bekantskap i fantasyvärlden

Jag började årets sommarläsning med en för mig ny bekantskap i fantasygenren.  Det är den amerikanske författaren Patrick Rothfuss och hans böcker om magikern Kvothe. Den första delen i triologin är uppdelad i två böcker som finns i pocket – Vindens namn del 1 och 2. Kvothe har tagit sin tillflykt till ett värdshus ute på landsbygden. Han spelar rollen som värdshusägare på ett övertygande sätt, allt för att dölja sitt spännande förflutna på flykt från någonting livsfarligt. Till värdshuset kommer ”Krönikören”, som vill nedteckna Kvothes livshistoria, och det är på det sättet böckerna är uppbyggda. Kvothe berättar sin historia i jagform, växelvis skildras händelserna i nutid på världshuset.

Berättarstilen är lite ovanlig och det tar ett tag att vänja sig vid jag-formen. Men man sugs snabbt in i Kvothes spännande värld, historien är helt enkelt så bra att man blir helt uppslukad. Han börjar från början med den lyckliga barndomen tillsammans med föräldrarna i ett resande teatersällskap, där skådespel, musik och sång är en naturlig del av vardagen. Hur han lärs upp av arkanisten Abenthy, som slår följe med teatersättskapet under en tid och får insyn i magins konst. Han drömmer om att lära sig att kalla på vinden. Den idylliska bardomen slås i spillror när hela teatersällskapet, inklusive Kvothes föräldrar mördas av de mystiska Chandrierna. Kvothe flyr till närmaste storstad och överlever några hårda år som tjuv och gatubarn. Som 15-åring tar han sig till universitetet där han lyckas bli antagen till utbildningen som arkanist.  Universitetet är som en mer vuxen variant av Harry Potter-världens Hogwarts. Ett intressant persongalleri av lärare och studenter, vänner och fiender – en fascinerande värld av olika undervisningsämnen inom magins område och det gigantiska arkivet med alla mystiska och spännande böcker. Där någonstans hoppas Kvothe finna sanningen om Chandrierna – för att så småningom kunna hämnas sina föräldrar.

Jag tycker om de här böckerna för att historien är oslagbart spännande (utan att vara den där direkta bladvändaren). Världen är nyskapande men inte så där överdrivet komplicerad som den kan blir i en del fantasyböcker. Boken passar för både ungdomar och vuxna, och får fyra av fem pinglor av mig. Ser fram emot del två, En vis mans fruktan – än så länge bara i inbundet format:-P.