En ung kvinnas utsatthet

”I ett konungarike vid havet bodde en fager mö. Och Konungen i konungariket var gammal och längtade efter att dö.”

I Joyce Carol Oates korta roman En fager Mö möter vi den 16-åtiga Katya som under en sommar jobbar som barnflicka i den välmående semesterorten Bayhead Harbour. En verklighet långt från hennes egen, som kännetecknas av droger, våld och föräldrar som sviker.

I sin Lolita-uppenbarelse blir hon en symbol för klasskillnader, makt och utsatthet. Den respekterade professor Marcus Kidder, som tillhör gräddan av ortens kulturelit, faller omedelbart för Katya då han får syn på henne i en park.

Han får henne att känna sig älskad för första gången i sitt liv. Förförande och förvirrande för den trasiga, vilsna unga damen,som dock bär på erfarenheter långt mer utsvävande än den stilige äldre herrn med silverfärgat hår kan föreställa sig.

Oates beskriver långsamt hur relationen växer fram mellan den välbeställde, åldrande konstnären och den osäkra, vackra flickan. I ett avsnitt beskriver hon dem som i en saga  och gör honom till konungen och henne till en fager mö. En saga som inte kan sluta annat än olyckligt.

Mr Kidder har en dold agenda med deras vänskap – inte nödvändigtvis på det sätt man först antar – men för den skulle inte mindre maktfylld, utmanande och komplicerad. Katya kommer ofrivilligt att spela en avgörande roll i historieskrivningen om den store Marcus Kidder.

Att romanens inledande meningen lyder: Det började helt oskyldigt, ger en hint om vart berättelsen kommer att ta vägen.

Härliga Joyce:an förnekar sig inte den här gången heller.

Betyg:
Jag tycker att den stora behållningen med Oates romaner är känslan av obehag och ångest de lämnar efter sig. Jag älskar det! Hon är i detta unik i sitt slag på att frammanar dessa känslor med sin penna. I En fager mö tar det dock väldigt lång tid tills hon kommer till detta stadium. En lång och aningens småseg inledning leder slutligen fram till den typiska Oates-iska ångest-kulmen. Och fördröjningen drar ned betyget från mig, som nästan alltid frikostigt delar ut toppbetyg till denna författarinna. Men slutligen, med hjälp av Katyas ”avlägsna kusin” infinner den sig slutligen, och trots att den bara utgör en bråkdel av berättelsen gör det den väl värd att läsa.

Det blir 3 pinglor med spets, av 5 möjliga.