Och så en sommardeckare….

Jag har läst sommarens första deckare (o kanske sista med tanke på sommarlistan att läsa för pocketpinglorna), Midvinterblod av Måns Kallentoft. Det verkar som om antingen så tycker man Måns Kallentoft är fantastisk eller så tycker man att han är riktigt dålig. Ser man till recensioner av honom så verkar det stämma bra men jag kan inte hålla med.

Det som slår mig är att den här boken innehåller just det som en deckare ska innehålla. Jag får en bra bild av karaktärerna som radas upp i början av boken, Malin Fors, huvudpersonen, en duktig ensamstående polis, med tequila flaskan på vardagsrumsbordet, komplicerade familjeförhållanden både till sin exman och sina föräldrar, man får lite ”ta dig samman människa”- känsla, som man ofta får när man läser deckare. Miljöerna är detaljerade och väl beskrivna från Östgötaslätten med Linköping som mittpunkt. Mordgåtan helt OK. En man hittas hängd i ett träd ute på slätten, kroppen illa sargad. Det liknar ett gammalt asablot. Det visar sig vara Bollbengan, en udda o ensam typ som alltid stod bakom stängslet vid Ljungsbro IFs hemmamatcher och väntade på att få kasta tillbaka bollarna som spelarna sköt över. Så rullar historien på….

Språket är till belåtenhet och det jag gillar bäst är de drömlika sekvenserna som förekommer i boken. Men men men jag hade hoppats på mer. Det är bara underhållning för stunden, inget annat tyvärr!