Poesi på franska

Jag är ingen hejare på att läsa varken dikter eller poetisk litteratur men det visar sig vara ett utmärkt satt att känna sig lite mer kompetent när det kommer till att lära sig nya språk.

Tydligen har jag spenderat 8247 minuter på Duolingo under 2024. Till det ska läggas torsdagseftermiddagar som jag spenderar med Madame Suzor vid hennes köksbord då vi konverserar och gnuggar grammatik. Ja, förutom när Martine själv inte är i Frankrike och hälsar på sina syskon, son eller väninnor.

Min stränga men mycket välvilliga tutor har dragit fram verk av Dumas och Flaubert som jag inte ens förstått första paragrafen av (och då har vi inte ens nämnt uttalet…) medan jag förslagit Emily in Paris eftersom TV-versionen i stort sett skulle kunna visas utan ljud och varendaste Paristrånande person skulle ända kunna haja. Jag har på franskt maner blivit avhyvlad som ett kulturellt kalhygge och jag har givit igen genom att kalla henne snobbig kulturelitist. Alltså det måste verkligen tilläggas att vi bada älskar våra eftermiddag tillsammans lika mycket som att kivas och accentuera våra nationaliteters olikheter.

Jag har förmånen att befinna mig i Frankrike under 2 månader denna vinter. Ja, för att vara helt korrekt är det ju min sommar. Den långa sommarledigheten Down Under infaller ju som bekant under den Europeiska vintern.

En av mina favoritplatser i Paris är Jardin du Palais Royal som bara ligger ett stenkast norr om Louvren. Denna gång upptäckte jag små fina, fyndiga meningar på parkbänkarna som mycket estetiskt är utplacerade i parken. Jag blev överlycklig när jag faktiskt kunde förstå vad dom betydde!

Genast skickade jag bilder till Martine som svarade mycket uppmuntrande, ”pas mal”. Vilket på franska ordagrant betyder ”inte dåligt’ men som kontextuellt (ja, jag väljer alltid att snälltolka) och kulturellt måste liknas vid att Madame Suzor säger ”Fantastiskt bra, Pia vilka fina texter och så duktig du är, heja du – det är otroligt så mycket franska du lärt dig!”