Pocketpinglorna 20 år!

Vårt jubileum firades med en maxad kulturhelg i huvudstaden. Den nya utställningen Häxor på Historiska muséet kändes perfekt för ändamålet, eftersom vi för 10 år sen – när vi var hälften så gamla (som klubb), läste den vidunderliga romanen Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind – om häxprocessernas crescendo när 71 personer avrättades i Ångermanland anno 1675. Utställningen gjorde ingen besviken, men några av oss gick sen vilse i guldrummet. Efter en rådig räddningsaktion promenerade vi vidare på Östermalm där ICA-butikernas trottoarpratare lockade med lite annorlunda reapriser än vi är vana vid hemma i Karlstad. Vad sägs om Entrecote Wagyu för 529 kr kilot och Kalix löjrom för 748 kr halvkilot? Tänk vad pengar man kan spara på Östermalm! Ingen falukorv som lockar där inte. Nåväl. Den bleka decembersolen sken och när den gick ner bakom horisonten tog vi plats på Dramaten för att se Vredens druvor av John Steinbeck. Självklart hade vi läst boken tillsammans strax före. De flesta av oss var jättenöjda med företällningen men undertecknad somnade. Måhända pga det tidiga morgontåget och allt promenerande, men i ärlighetens namn fann jag också föreställningen lite långtråkig. Behållningen var den smarta scenografin – hela scenen var full med sand, som användes på ett finurligt sätt för att åskådliggöra allt från den sönderodlade jorden i Oklahoma på 30-talet till vattnet i duschen de äntligen får ta i ett läger efter veckors bilfärd mot Kalifornien i sökandet efter jobb, till den katastrofala översvämningen som drabbar dem på slutet. Samtidigt förstärkte sanden känslan av att allt var så torrt, och kanske stod the sandman och kastade lite av scenografin i ögonen på mig? Trots att dramatiseringen var Steinbeck trogen så fick jag ingen känsla för någon karaktär och de långa bokstavstrogna monologerna var rent sövande. Helt klart hade föreställningen tjänat på mindre monolog och mer dialog, tycker jag. Och då ska tilläggas att jag älskar romanen! Vilket jag inte är ensam om i klubben. Nästa anhalt på vår kulturtripp var Nordiska muséet och deras nya permanentutställning om Livet i Norden, och jag tog sen en egen tripp till Fotografiska museet och utställningarna om rymden och födslar. Rekommenderas starkt, alla tre!