15-årsjubileum firas med två bra böcker

Kvällen till ära firar vi med Smirnoff-drinkar.

Vi träffas för att fira Pocketpinglornas 15-årsjubileum och har två bra läsupplevelser i bagaget. ”Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff och ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg. Efter snittar med renkött och lax och Smirnoffdrinkar med lingon känner vi oss i tillräcklig Norrlandsstämning för att diskutera boken om janakippo som åker hem till sin hemby i Norrbotten. Alla tycker att boken är underbar, ibland blir det som en skröna men det är en fantastisk berättelse och närvarande och äkta skildringar av människor och miljöer. Människorna skildras med sina brister och sin fulhet. Bygden likaså. Mitt i all misär finns styrka och livskraft. Smirnoff använder sig av stilistiska grepp som känns ovant men passar bra. Namn skrivs ihop och med gemener. Vi resonerar lite kring vad avsikten är att göra så? Kanske är det så man pratar i de små byarna i norr, där släktens efternamn säger något om vem man är. En del ord förstår vi inte. Vad är egentligen en ”karkad” tavla. Och vad betyder det att ”gå över röckan”. Vi googlar, men hon kanske är ny på jobbet…. även Google är svarslös. Slutet tycker vi blir lite väl tillrättalagt – för mycket Hollywoodslut. Men Katarina som även läst bok två är lika begeistrad över den och lovar att berättelsen forsätter i samma goda anda av sprudlande berättarlust. Vi ger boken fem pinglor.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är vi inte lika överens om. Stridsberg har inspirerats av det omtalade styckmordet på Catrine da Costa på 80-talet. Några tycker det är fantastiskt hur författaren lyckas leva sig in i romanpersonernas liv och hur berättarjaget rör sig fram och tillbaka i tid och rum före, under och efter döden. Men vi är kluvna till hur hon beskriver det hemska bestialiska styckmordet så vackert och poetiskt. Det är så äckligt, osmakligt och avskyvärt men ändå så vackert. Några av oss tycker att det är lite att frossa i utsatta kvinnors värnlöshet. Delarna som handlar om drogberoendet är också märkligt nog vackert skildrade. Några av oss tyckte det var lite segt och alla har inte ens läst ut boken. Men Stridsberg lyckas skildra människorna som lever i stor misär väldigt mänskligt. Hon väljer också att fokusera på  att beskriva offret och inte förövaren. Vi ger boken fyra pinglor.

Betraktelser från kvällen: fyra av sex pinglor trivdes i sin nya ”uniform”, en bekväm linneklänning som är skön varma sommardagar.

Vi avslutade kvällen med ett bokquiz där vi läste första stycket i ett 15-tal av de böcker vi läst under åren. Det gällde att först spika titel och författare. Det var så roligt så vi tappade räkningen på poängen – men någon av oss vann. Det var en fin nostalgitripp.