Sorglig och smärtsam läsning, men samtidigt så vackert och hoppfullt

»I fredags kväll tog ni livet av en enastående människa, mitt livs kärlek, min sons mor, men mitt hat får ni inte.«

Antoine Leiris lilla bok ”MItt hat får ni inte” (Atlantis förlag) är nog bland det starkaste och mest  berörande om sorg som jag någonsin läst. Den är nedskriven under de närmaste veckorna som följde den fruktansvärda terrorattacken mot konserthallen ”Bataclan” i Paris 13 november 2015.

Denna natt förlorar han sin livs kärlek, Hélène,  och blir ensam kvar med deras 17 månader gamla son, Melvin. Dagen efter skriver han ett facebookinlägg där han riktar sig mot förövarna. Han säger sig aldrig kunna förlåta dem, men han vägrar samtidigt att hata dem.

”Så nej, jag tänker inte ge er gåvan att hata er. Det har ni visserligen strävat efter, men att svara på hat med vrede skulle vara att ge efter för samma okunnighet som gjort er till en ni är.”

Facebookinlägget sprids över hela världen och far & son får massor av brev och presenter från människor som gripits av deras sorgliga öde men också av de starka orden om att inte hata Under veckorna fram till begravningen så skriver Antoine någon form av dagbok för att kunna bearbeta sin sorg och sina tankar. Hur går man vidare? Hur orkar man att fortsätta leva när hela ens tillvaro slagits i spillror? Kärleken till lille Melvin, som är så liten och inte kan förstå vad som hänt, som ännu inte har orden för att kunna fråga varför mamma inte kommit hem, hjälper Antoine att leva vidare. Det är som sagt så oerhört starkt och berörande! Jag grät från första sidan till den sista. Så sorgligt och samtidigt så vackert! Läs den!!!