En självstjälpsbok för mycket!

Måste skriva av mig lite ilska efter att ha sett kvällens upplaga av Aktuellt. I programpunkten Utblick berättade man en bestseller från USA som kommit ut på svenska:  ”Franska barn kastar inte mat – hemligheterna som gör dina barn matglada, självständiga och nyfikna”  av Pamela Druckerman. I boken framhålls franska föräldrar som förebilder när det gäller barnuppfostran, och jag skulle gärna vilja veta hur Riviera förlag tänkte när de bestämde sig för att översätta den här boken till svenska?

Hur kan man framhålla ett land där barnaga är tillåtet som ett föredöme för oss när det gäller barnuppfostran? För mig är det en principiell fråga.
Fakta:

• Sverige var det första land i världen som införde ett förbud mot barnaga 1979, vilket har haft en starkt mentalitetsförändrande effekt. På 60-talet visade enkätundersökningar att  95 procent av alla svenska föräldrar slagit sina barn. Frågar man idag är det bara 2-3 procent som har gjort det.
• Sen 1979 har bara 30-talet länder I HELA VÄRLDEN följt efter Sveriges exempel.
• I 11 EU-länder är det fortfarande tillåtet för föräldrar att slå sina barn, däribland Frankrike.

Detta blev jag varse i somras när jag besökte Frankrike med min familj. Både jag och barnen reagerade på att vi såg franska föräldrar helt öppet och ogenerat slå sina barn i uppfostranssyfte – något vi faktiskt aldrig har sett i Sverige.. Exempel 1)  En mamma daskar sin lille son hårt i bakhuvudet i barnvagnen för att han gnäller över något. Exempel 2: En pappa smäller sin lilla dotter hårt på handen för att hon puttar sin storebror. På Disneyland i Paris – ett ställe man åker till för att ge sina barn en rolig upplevelse!

Tydligen nämns hårdhänt uppfostran i den här boken också. Ca 30 procent av franska föräldrar slår inte sina barn, upplyser författaren om. Att då närmare 70 procent av föräldrarna i så fall gör det analyseras inte närmare enligt Aktuellt. Observera att jag inte läst boken själv. Jag skulle bara kunna tänka mig att köpa den i ett enda syfte: Att slänga den på ett bokbål tillsammans med alla andra så kallade självhjälpsböcker av det här slaget. Rättelse: självstjälpsböcker.

På engelska heter Druckermans bok ”Bringing up bébé”. Att förlaget valt att översätta titeln till ”Franska barn kastar inte mat” är förstås smart  ur marknadsföringssyfte. Svenska barn som matvägrar eller petar i maten är ett vanligt problem. Men om du  förtvivlar över detta vid matbordet – tro inte att du är en dålig förälder och behöver den här boken för den skull. Det kan ju faktiskt vara så att fransk mat helt enkelt är godare?