Ska vi prata om männen?
För några år sedan läste vi pocketpinglor reportageboken Med uppenbar känsla för stil av Stefan Mendel-Enk, och även om vi hade olika åsikter om kvalitén på boken så ledde den till flera intressanta diskussioner. Då kändes det som om den var ganska ensam om att problematisera mansrollen, men idag finns det ett flertal aktuella böcker på temat.
Om detta handlade seminariet ”Varför gnäller männen?” på bokmässan i fredags. Det var ett riktigt underhållande samtal mellan Bob Hansson, Martin Svensson, Leif Ericsson – aktuella med romanen Dingo Dingo – Jens Liljestrand – aktuell med romanen Adonis – och Erik Helmersson – aktuell med romanen Den onödige mannen. Samtalet leddes av Belinda Ohlsson som, trots det proffs hon är, hade fullt schå att hålla ordning på diskussionen som rörde sig mellan högt och lågt. Bland annat misstog hon sig vid ett par tillfällen på titeln på Erik Helmerssons roman och envisades med att kalla den för ”Den menlöse mannen”. När han påtalade att han inte kändes vid den titeln, att det inte var han som skrivit den vad han visste, försökte hon rädda situationen genom att säga att det var hon som döpt om den efter att ha läst den. Lite småkul ändå.
Hur som helst så tror jag att om vi skulle vilja delta i debatten om ”den moderna mannen” så kanske vi skulle ge oss i kast med några av dessa titlar. De verkar vara ganska olika till sin karaktär och alla behöver kanske inte läsa alla titlar, men jag tror att det skulle kunna bli en underhållande och intressant diskussion när vi pinglor pratar om männen.
Intressant! Jag fastnade vid ett kort samtal med Erik Helmersson i Nordstedts monter på Bokmässan under fredagen och ahde faktiskt just stått och läst på baksidan av boken alldeles intill när det började. Efter baksidetexgten var jag inte alls benägen att lägga denna titel på min läslistan, men efter samtalet övervägde jag det. Två reflektioner; Var det för att han på ett så blaséartat och lite förmätet sätt satt och tyckte synd om medelmåttiga medelålders vita män som jag blev så provocerad och därmed nyfiken – eller var det helt enkelt så att vilken bok som hels blir intressant om den presenteras av en engagerad författare?
Tycker det är ett mycket spännande ämne. En del kvinnohistoriker menar ju att det stora som har hänt i Sverige under andra hälften av 1900-talet inte är den förändrade kvinnorollen – eftersom den inte har förändrats särskilt mycket – utan den förändrade mansrollen, tex att män numera förväntas ta ansvar för och vårda sina barn.
Pratar man med kvinnor från andra länder, tex Irak, blir de stora frågetecken när man pratar om pappaledighet och tycker att det låter helt sjukt!