Sommar i P1 eldorado
Ett behov av att med hjälp av raska promenader ”komma i form” efter allt sommarlovsfikande i kombination med en uppgradering av mobiltelefon har fått mig att upptäcka pod-radions förlovade land. Vilken guldgruva! Jag har gett mig i kast med årets ”Sommarpratare” och plockar naturligtvis ut guldkornen i mina ögon. Märkligt nog mest kvinnor och författare 😉
Det program som har berört mig mest är nog Karin Broos (fantastisk konstnär med värmlands anknytning) som faktiskt fick mig att gråta och den som har varit puttrigast är nog Babben Larsson som pratade tonårsproblematik på charmerande gotländska. Men det jag tänkte tipsa om här – vi är ju trots allt en bokblogg – är tre författare som alla var jätteintressanta att lyssna till men på väldigt olika sätt. Dilsa Demirbag-Sten, Sara Stridsberg och Beate Grimsrud.
Dilsa Demirbag Sten som skrivit boken Fosterland, och som tidigare intervjuats av pinglan Hedvig N, berättar om sin uppväxt som barn till hårt arbetande invandrare i 70- och 80-talets Sverige. Det är mycket värme och kärlek gentemot föräldrarna men också kritik av hennes kurdiska släkts traditioner. Många intressanta och tänkvärda reflektioner och iakttagelser om det samtida Sverige framförda på ett ganska sakligt och rättframt sätt.
En helt annan karaktär har Sara Stridsbergs program. Man känner igen hennes vindlande och poetiska sätt att uttrycka sig på från bland annat Darling River, som jag skrivit om tidigare, och från Drömfakulteten som hör till vår sommarlista i år. Det krävdes fokus och koncentration för att följa med i hennes program i vilket hon delvis pratade om, och jag tror även läste ur, hennes kommande roman som handlar om det mytomspunna Beckomberga där hennes pappa tydligen varit intagen under delar av sitt liv. Jag tycker att det är fascinerande hur hon verkar hålla sig till redan kända karaktärer och miljöer, såväl fiktiva som verkliga, i sitt skrivande för att sedan skapa sin alldeles egna berättelse. Hon beskrev också målande och poetiskt om skrivandet och läsandet och hur hon såg på romanens funktion.
Mitt sista tips är Beate Grimsrud som var aktuell i år då hon var en av de nominerade till Nordiska Rådets Litteraturpris, som hon sedemera inte fick men istället fick flera andra utmärkelser. Jag har för länge sedan läst romanen Jag smyger förbi en yxa som jag minns att jag tyckte om men sedan har denna författare fallit i glömska hos mig. Beate Grimsrud verkar vara en väldigt spännande och intressant människa att döma av de roliga episoder från barndomen och resor som hon berättade om. I sitt program läser hon bland annat några valda utdrag ur sin senaste roman (för vilken hon har fått pris) En dåre fri som handlar om Eli, en kvinna som lever i en psykos och kämpar med att komma till rätta med de olika rösterna som finns i henne. Det verkar jättespännande och jag föreslår att vi sätter upp denna roman på pinglorna höstlista. Hoppas att ni är med på det!
Ja, det här var några tips på sommarvärdar med bokanknytning och nu ska jag botanisera vidare i mitt ”Sommar i P1 eldorado”.
Jag älskar Sommar i P1! Men tycker mig i år uppleva en negativ trend – inte alls så bra som jag brukar tycka. Bottennappen måste väl ändå vara de uppblåsta herrarna: Jan Carlsson och Ulf Brunnberg. Som två floskel-spottar-maskiner med oändligt hävdelsebehov. Sorgliga föredettingar… Men jag håller med dig Mia när det gäller Sara Stridsberg – jag var tvungen att lyssna på henne två (!) gånger för att verkligen kunna ta in det hon sade. Sedan älskar jag ju Timbuktu… Och hon Sylvia (tysk/svensk/kinesiskan) tyckte jag var kanon! 🙂
Jaså Karin Broos var så bra så du grät? Vad berättade hon om då?
Henne har jag också intervjuat flera gånger, och varje gång har jag fått så mycket beröm för intervjuerna, vilket jag inte borde få eftersom det är helt Karins förtjänst. Hon är så otroligt öppen, tillmötesgående och totalt okonstlad. Gillar henne skarpt! (och hennes konst förstås)
Jo, det var när Karin Broos berättade om sorgen hon genomlevt när hon förlorade ett barn vid födslen som tårarna brände bakom ögonlocken. Väldigt starkt och självutlämnande samtidigt som det var så fint skildrat.