Nyfiken på Johan Kling…

Någon gång i vintras lyckades jag äntligen se Darling, det vill säga Johan Klings debutfilm som blev så uppmärksammad när den kom 2007. Och jag blev inte besviken. Riktigt bra skådespelare och en story om livet runt Stureplan i det sena 00-talets Stockholm som går rakt in i hjärtat. 

Darling nominerades till sex Guldbaggar och visades vid filmfestivaler i Spanien, Ryssland, Tyskland, Sydkorea, Mexiko och andra länder. Den har  också vunnit flera svenska och internationella priser och 2010 utsågs den till ”nollnoll-talets bästa svenska film” av Dagens Nyheters filmkritiker.Efter Darling var jag klart nyfiken på Johan Klings debutroman – Människor helt utan betydelse ,Norstedts  (som visserligen har några år på nacken nu, utkom 2009). 

Det är en liten lågmäld bok som, liksom Darling,också utspelar sig i Stockholms innerstad. Det är sommar 1998 och vi får följa Magnus som inte är direkt hett eftertraktad i sitt jobb som frilansande redaktör i film- och tv-branschen. Hela boken handlar om en dag i hans liv när han osäker, både sin yrkesroll och sitt förhållande till flickvännen Josefin, förflyttar sig runt i staden i jakt på jobb samtidigt som han grubblar över sitt och Josefins förhållande.

Det är en vemodig och vackert berättad historia med bra miljöskildringar som verkligen beskriver den där sommarödsliga känslan som kan innfinna sig i juli när de flesta stockholmare tycks ha lämnat staden för sina lantställen. Det är också ett bra tidsdokument från slutet av nittiotalet när ”alla” människor ska ”jobba med media” . Den har beskrivits med ord som ”flanörroman” och ”sekelslutsroman”.   Stundtals blir jag lite irriterad på Magnus då han övertolkar och överanalyserar allting, samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka om honom och känna med honom. Och jag tycker om boken som helhet också. Betyget blir 7 pinglor av 10.