Ian McEwans Lördag

Läste nyligen ännu en bok av Ian McEwan (Mia skrev ju om hans bok På Chesil Beach här tidigare). Lördag handlar om neurokirurgen Henry Perowne som vaknar upp i gryningen en lördagmorgon. Han går fram till sitt sovrumsfönster och ser ett brinnande flygplan på väg in mot London. Är det en terroristattack? Har det att göra med kriget mot Irak som snart ska bryta ut? Det visar sig vara falskt alarm. Men lördagen som nu börjar kommer att bli en mycket speciell dag i hans liv.

Det som fascinerar med Ian McEwans böcker är hans förmåga att beskriva hur hans romanfigurer tänker och känner på ett väldigt konkret sätt. Så även i Lördag. Man får verkligen en känsla för hur Henry Perowne lever sitt liv. Han är en framgångsrik neurokirurg och mycket monogam. Han är en en kvinnas man och lyckligt gift med Rosalind (framgångsrik jurist). Tillsammans har de två barn som valt helt andra banor i livet än föräldrarna. Livet präglas mycket av storstadens puls och deras krävande jobb. Just denna lördag ska dock båda barnen och svärfadern (en exentrisk och lynnig poet) sammanstråla för första gången på ett halvår för en gemensam middag i hemmet.

Under dagen när Henry stressar runt i London för att göra sina lördagsärenden råkar han dock krocka med en annan bilist och hamnar i gräl med en hotfull man, Baxter. Med neurokirurgens öga ser han att Baxter lider av en svår neurologisk sjukdom och lyckas utnyttja det för att komma undan en mycket hotfull situation. Baxter är dock både lynnig och förudmjukad. Mot kvällen tränger sig Baxter in i det Perownska hemmet och det är här hela romanen hettar till. Situationen håller på att utvecklas till en fars värsta mardröm och upplösningen ställer många intressanta etiska och moraliska frågor om hämnd, förlåtelse och medmänsklighet.

Ian McEwan förnekar sig alltså inte. De böcker jag läst av honom har berört mig starkt även om jag nog tycker att Kärlekens raseri och Försoning  är de bästa hittills. Nu måste jag få tag på hans senaste, Hetta, och läsa den omgående.