Årets bokscoop?

Det blev ju rusning efter årets bok: ”Den motvillige  monarken”. 20 000 exemplar är redan slutsålda, (av den inbundna varianten!) Nu ska 30 000 nya tryckas pronto. Detta är enligt min källa i förlagsvärlden fantastiska siffror. 10 000 är vanligtvis en succé. Kan jämföras med Svenska Akademi-ledamoten Lotta Lotass senaste bok ”Sparta”, som tryckts upp i 300 exemplar. Orsaken? Enligt förlagsstatistik är det ungefär så många läsare Lotass har…

Nu undrar jag om nån av er pinglor är en av de ”lyckliga” ägarna, och möjligtvis har hunnit läsa skandalboken? Själv skulle jag aldrig punga ut pengar för att stilla min nyfikenhet, men visst finns den där… Jag måste ändå erkänna att avslöjandena inte kom som nån överraskning. Redan på 90-talet när jag jobbade i TV-branschen fick jag höra likande historier om  kungen från andrahandskällor. Bla av en arbetskollega vars  kompis var en av de tjejer som gått på en sån här fest med ”gubbgänget”. Som jag förstod redan då var ryktena om kungens skörlevnad en väl bevarad hemlighet som de flesta Stockholmsjournalister kände till.

Det är ju tyvärr symptomatiskt, och ett klart underbetyg till Sveriges journalistkår, att stora avslöjanden numera måste göras i böcker, och inte i tidningar/TV/radio. Böcker har blivit det främsta forumet för kvalitativ undersökande journalistik . Tänk bara på Tyst hav av Isabella Lövin, Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson eller Maffia av Tomas Lappalainen. Vad beror det här på? Och varför har svenska journalister tigit så länge om kungen (eller åtminstone låtit bli att försöka ta reda på sanningen)? Är det av omtanke om vårt kungahus varumärke, eller rädsla? Det här är ju inte första gången en komprometterande story om kungahuset tystats ner. Prins Bertil var som student på Lundsbergs internatskola inblandad i en bilolycka med dödlig utgång. Pressen teg, men det var på 20-talet.

Nu är ju många upprörda, och republikanerna vädrar morgonluft. Själv ser jag gärna hela storyn ur ett historiskt perspektiv, historienörd som jag är. Vad är egentligen nytt under solen? Vilken svensk kung genom tiderna har levt som ett helgon? Ingen, vad jag vet. Och eftersom hela kungahuset är en historisk institution, så är det kanske  passande att Carl XIV Gustaf går i sina anfäders fotspår 😉