Frihet till ett högt pris

Familjen Berglund lever ett liberalt amerikanskt liv på gatan med det symboliska namnet Barrier Street. De är politiskt aktiva – givetvis för demokraterna – och engagerar sig såväl i miljöfrågor som i välgörenhet. Men under ytan är de en samling trasiga individer nära ruinens brant.

Författaren framålls ofta som en av USA:s viktigaste, idag levande samtidsförfattare och rekommenderas till och med av president Obama.

Liksom i Jonathan Franzens tidigare roman Tillrättalägganden följer vi i Frihet en dysfunktionell familjs minst sagt starka personligheter. Franzen har skapat succé världen över med sina två relationsromaner och de påminner mycket om varandra, men medan den första var ironisk och humoristisk, står Frihet för en mer allvarlig och tragisk berättelse.

Starka karaktärer
Modern heter Patty och är en före detta ung och lovande basketstjärna som skadat knät och istället, med hull och hår, går in för rollen som mamma och hemmafru. Fadern, Walter är en frustrerad miljömupp som egentligen bara lider av ett gott hjärta.

Vi följer dem från 70-talet då de blev ett par i en tid kantat av ”sex, drugs and rock ’n’ roll”. Men också en tid med starkt politiskt engagemang och slitsamma relationer som kommer att forma deras vuxenliv.

När boken börjar bor familjen Berglund i den ”up and coming” stadsdelen St Pauls, där ruckel ersatts med mainstream. Det råder ett stort socialt tryck och outtalade regler om vad man faktiskt gör och inte gör.

I nutid förefaller paret Berglund vara en präktigt duo som fött fram en pojke och en flicka. Men sonen flyttar in hos den republikanska familjen i huset bredvid och när Walters bästa vän, den opålitlige rockern Richard Katz, dyker upp börjar äktenskapet knaka i fogarna. Historien gör sig påmind och ytan krackelerar – skärva för skärva.

Alla jagar de frihet
Patty är kanske den som erövrar friheten mest drastiskt, men får också erfara att den kanske inte var så ljuvlig som hon trott. Hon är, i mitt tycke, bokens mest intressanta karaktär. I början är boken skriven av Patty, på uppmaning av sin terapeut, om sig själv i tredje person. Det blir en utlämnande och gedigen bakgrund till hennes senare handlande.

Alla är de skröpliga själar och djupt mänskliga med alla sina fel och brister. Och precis som i Tillrättalägganden kan man inte låta bli att känna sympati för dem. Allihopa. Trots allt.

The American way
Boken har även tillskrivits en politisk dimension. När Franzen intervjuas om den har han förklarat att titeln delvis valts på grund av den amerikanska högerns missbruk av själva ordet ”frihet”. Jag tycker inte att de politiska inslagen är så närvarande i berättelsen, men visst beskrivs en post-Bush-tid sargad av hans framfart, där problem med miljöförstöring, överbefolkning och konsumtionsöverflöd adresseras.

Franzen verkar vilja säga att frihet alltid har ett pris. Och att den frihet som amerikaner i alla tider försvarat och omhuldat, alltid sker på någon annans bekostnad.

Betyg
Jag läste ut boken under sommaren och borde skrivit detta inlägg direkt efter. För precis när jag slog igen boken kände jag mig sprängfylld av allt jag hade att säga. Men så här några månader senare har den bleknat. (Kanske beror det också på mitt, med åldern, sviktande minne.)

Så när mina pingel-väninnor slutligen enades om en 4:a är jag inte sen att hålla med. Alltså samma betyg som jag gav Franzens Tillrättalägganden trots att jag nog tycker att Frihet var ett snäpp bättre.

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Karin H skriver:

    Den enda av våra sommarböcker som jag aldrig läste… Men nu har så många olika människor rekommenderat den så jag får väl ta en sväng till bibblan igen!

  2. Mia skriver:

    Minst 4 pinglor absolut! Fantastisk bok som dröjde sig kvar så länge. Märklig känsla att komma på sig själv med att gå och fundera på hur de har det – Patti och de andra- som om de fanns i verkliga livet.

  3. Katarina skriver:

    Tyckte också att det var en bra bok och intressant nutidsskildring. Men jag kände tyvärr inte att jag brydde mig om karaktärerna och hur det gick för dem. Jag irriterade mig mest på hur osympatiska och märkliga de var.

  4. Hedvig B skriver:

    Jag håller med Mia om att boken dröjer sig kvar. Tyckte också karaktärerna var märkligt levande, även om jag som du Katarina, också tyckte ganska illa om dem stundtals. Eller snarare tyckte illa om deras reaktioner och de situationer de försatte sig i hela tiden. Tyckte också att boken var lite ”jobbig” att läsa för att den väckte så många tankar om ens egna livsval och inte minst föräldraskap. Ibland var jag helt enkelt tvungen att lägga den i från mig och smälta lite. Men det är ju också därför jag tycker den är så fantastiskt bra! Böcker som påverkar en så starkt och får en att reflektera och känna. Wow, tänk att förmågan att kunna skriva så! En extra dimension i den här läsupplevelsen var faktiskt att min man läste den nästan samtidigt och det var så intressant att höra hans perspektiv. Parläsning av relationsböcker är inte så dumt. Gav upphov till spännande diskussioner!
    Sparar dock Tillrättalägganden till jul när jag förhoppningsvis har lite obruten tid att läsa.

  5. Pia skriver:

    Parläsning av relationsromanet borde vi införa som experiment. Låter ju superintressant!!!

  6. Karin H skriver:

    Nu, sent omsider, har jag också läst den. Men jag är inte så värst imponerad. Tyvärr beror det väl delvis på att läsningen blev så snuttifierad; några sidor varje kväll, med undantag för kvällar då jag var för trött. Jag hade svårt att få grepp om den, och om karaktärerna. Ibland var jag liksom nära att ryckas med, men så tappade jag det igen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.