Jag, en anglofil….

Lady Lydia Langstone, vilken hjältinna!  För henne är det inget som verkar vara omöjligt. Har just avslutat Det blödande hjärtat av Andrew Taylor och är imponerad. Det här är en spänningsroman (inte klassisk deckare…) som vann en utmärkelse av svenska deckarakademin för bästa översatta roman 2009 .

London år 1934. Det är smutsigt, fattigt och runt det nedgångna Bleeding Heart Square händer det mystiska saker. Hit flyr Lady Lydia Langstone efter att ha blivit misshandlad av sin make. Hon söker upp sin far som hon inte haft kontakt med på många år och får tillfälligt bo hos honom på Bleeding Heart Square nr 7, ett lägenhetshotell fyllt av hyresgäster med varierande och spännande karaktärer. Vi får följa hennes kamp i att bli en självständig kvinna vilket inte är enkel på 1930-talet. Hur hon står emot släktens tryck att gå tillbaka till sin fascistiske och misshandlade make, skaffar sig ett jobb och blir indragen i den mystiska historien om Miss Penhow.

Vem är det som skickar paket med ruttnande hjärtan till nuvarande husägaren och vad har hänt med den förra husägaren Miss Penhow som försvann för 4 år sedan? Reste hon verkligen till Amerika?

Den här är en välskriven historia som kanske är lite långsam i början med många karaktärer att ta till sig men det är verkligen värt mödan. Boken är fylld av dunkla mörka gränder, skumma typer och parallellt med historien om Lydia, får vi ta del av lösryckta anteckningar från Miss Penhows dagbok ur en tredje persons perspektiv. Vem kan det vara?  Mystiken tätnar och spänningen ökar ju längre in i historien jag kommer. Inte så mycket råbarkade mord och action utan en spänning som kommer smyger sig på, ger boken ett driv fram och jag bara måste läsa vidare. Lite samtida väl så intressant historia från London på 30-talet med fascisternas frammarsch i Europa och jag gillar allt detta!