Det går trögt att lära känna Martha Quest

Pocketpinglornas senaste idé om att botanisera lite bland nobelspristagare fick mig att äntligen ta tag i Doris Lessings romansvit Våldets barn. Jag förmodar att det  även för många andra bokmalar ligger nära till hands att något av julklappspaketen innehåller den för året aktuelle pristagaren i litteratur. Så är det ofta hemma hos mig och 2007 fick jag sålunda hela romanserien om Martha Quest, men pinsamt nog måste jag erkänna att den sedan dess bara stått och samlat damm i hyllorna.

Det dåliga samvetet har då och då plågat mig men det var alltså först nu som jag – med hjälp av ”piskan” från pinglorna –  plockade ner första delen från hyllan. Jag kände mig ganska förväntansfull inför denna omtalade skildring av en kvinnas liv under en historisk mycket intressant tid i Afrika. Men – till min stora besvikelse så går läsningen väldigt trögt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför,  men flickan Martha är en lite kantig och svår figur att komma in på livet. Nu befinner jag mig alltså fortfarande bara i början av hennes liv då hon är en ung sökande flicka på väg in i vuxenlivet. Som ni förstår har jag en lång läsning framför mig och just nu kämpar jag med motivationen. Det ligger ju flera andra olästa pockets på nattduksbordet och lockar….

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Anna skriver:

    Jag vet hur det känns. Ibland lönar det sig att kämpa på men oftast är det inte värt det. Börja på en ny bättre bok ;-)!!

  2. Hedvig skriver:

    Kan tänka mig att du måste känna igen lite, med tanke på var du växte upp, eller?

  3. Karin H skriver:

    Ibland kan ju en bok helt plötsligt ”lyfta”, men jag håller nog med Anna. Det finns så många böcker och så lite tid, så man har faktiskt rätt att kräva att den ska kännas engagerande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.