Varför kvinna är kvinnas värsta fiende
Läste i DN idag om en nyutkommen bok som nog alla kvinnor borde läsa: Avund och konkurrens av psykologen Marta Cullberg Weston. Hon har skrivit flera s.k självhjälpsböcker, en genre jag inte lockas av. Men den här boken tycks ge svar på en fråga jag ställt mig allt oftare på senare tid: Varför kvinna är kvinnas värsta fiende på jobbet?
Jag tycker det är dags att sluta skylla all ojämställdhet i arbetslivet på män. Vi kvinnor är usla på att löneförhandla åt oss själva, och vi är dåliga på att stötta varandra när det går bra. Däremot är vi jätteduktiga på att stötta varann när det går dåligt. Varför? Ja, svaret Marta Cullberg Weston ger är att vi helt enkelt blir avundsjuka på en kvinna som når framgång. ”Varför hon och inte jag?”, liksom.
Också män kan självklart bli avundsjuka, men vi hanterar det på olika sätt:
– Killar kan bedriva en öppen revirkamp, medan tjejer tidigt grundlägger ett mer indirekt avundsmönster och spelar ut väninnor mot varann genom utfrysning, baktaleri och sabotage, säger Marta Cullberg Weston i DN.
Och vem kan försvara sig mot det? Frågan är bara varför vi kvinnor missunnar och saboterar för varann. Kanske för att vi är så ovana vid kvinnors framgång på männens arena. Vi nedvärderar oss själva som könsvarelser, och tycker inte att nån av oss är värd att uppgraderas. Kanske män skulle bete sig likadant i vår position?
Men vem vill bara känna systerskap i nederlag? Inte jag!
Det här handlar ju fortfarande om kvinnor och män, om könsrollerna och maktuppdelningen. Varför gör kvinnor så? Jo, för att vi fortfarande i de fallen sitter fast i vår underordnade könsroll.
Det kvinnor behöver är dock inte ännu en självhjälpsbok, utan att sluta analysera och fundera och lita på ”auktoriteter” inom ämnet och börja tänka själva. Då blir vi ”män”.
Jo Feuerzeg, det håller jag ju med om! ( läs slutet av mitt inlägg). Men visst tycker jag en sån här bok behövs för att sätta fingret på hur vi kvinnor själva beter oss. Ibland kan man behöva lite hjälp på traven med att tänka!
Men jag tycker inte vi beter oss så! Eller så har jag världens bästa arbetsplats… Jag tycker det är alltför generaliserande att säga att kvinnor bara intrigerar och saboterar för varann, och missunnar varann att vara framgångsrika. Jag känner bara inte igen det.
Jag känner igen det! Tyvär! Big time… Efter att, vid ett flertal tillfällen, haft förmånen att jobba på mycket mansdominerande arbetsplatser kan jag konstatera att det är mycket ”lättare” att hantera de sociala jobbtelationerna i den miljön. Tycker jag i alla fall…
Håller med dig lite grann Karin. Jag tror att det handlar om olika arbetsplatskulturer delvis. Det kan nog se mycket olika ut.