Episkt om 90-talets spelkultur
Som varandes gift med en man som identifierar sig som gamer gav vår senaste bokklubbsläsning mig värdefulla insikter. Själv har jag aldrig testat ett enda dataspel, TV-spel eller mobilspel sen Super Mario Bros på 80-talet. När min gaming-nerd till make frestat mig att testa har jag spjärnat emot, av det enkla skälet att jag tror det kan vara uppslukande, och att jag inte velat ”slösa” bort dyrbar tid.
Imorgon och imorgon är imorgon av Gabrielle Zevin utspelar sig i USA på det glada 90-talet. Vi får följa tre unga människor – Sadie, Sam och Marx – på deras livsresa från studenter till kända och framgångsrika skapare av dataspel. Boken ger förståelse för vad det är som lockar i spelens värld, att speldesigners drivs av en passion och att det faktiskt rör sig om en konstform likväl som avancerad mjukvaruutveckling.
Men det är också en roman om vänskap och kärlek. Boken börjar redan i Sam och Sadies barndom i Los Angeles, där en bilolycka tagit Sams mamma ifrån honom och krossat hans fot. Han har slutat prata av chocken och i sjukhusets väntrum träffar han Sadie, vars syster vårdas för cancer. De bondar över Super Mario Bros, och blir bästa vänner, men relationen slutar i ovänskap. När de av en slump återser varandra många år senare är båda studenter på Harvard och de återupptar sin relation genom att göra spel tillsammans. I bilden kommer då också Sams snygga rumskompis Marx och triangeldramat kan börja.
Boken var ett välkommet avbrott från alla mörka eländesskildringar den svenska bokfloden nu svämmar över av. Men också här finns starka känslor inbäddade i ett vackert språk. Särskilt fångad av de tre arbetskamraternas öde blir jag mot slutet av boken. Ett plus också för alla litterära referenser, alltifrån Illiaden till Shakespeare, som inspirerade till bokens titel och även sammanfattar essensen med dataspel – en alternativ verklighet där du alltid får nya chanser, och nytt liv. Lite sugen på att testa dataspel blev jag faktiskt! 4 av 5 pinglor blev betyget.
