Vera förvirrar mer än hon berör
Vi har läst ”Vera” av Anne Swärd (Månpocket). Den handlar om Sandrine som flyr till Sverige från krigets mörker. Hon är gravid men mycket mer vet vi inte om henne. Hon hamnar hos en posh familj på en ö i skärgården. Här föds dottern Vera. Sandrine bär på hemligheter som sakta börjar sippra fram, samtidigt som hon försöker förhålla sig till sitt nya liv.
Jaha. Så vad tycker vi? Här är några axplock från kommentarerna:
”Det här är en historia som man lätt blir uppslukad av. Berättelsen är snyggt riggad och byggs upp på ett dramatiskt sätt. Den är lättläst.”
”Men det händer ju ingenting. Eller jo det händer mycket, men det hänger inte ihop. Man får ingen känsla för karaktärerna. ”
”Det här var en sån här ”lyssna i dubbel hastighet”- bok.”
”Den är lite för konstruerad. Det är det som gör att man blir distanserad.”
”Konstiga hopp i berättelsen, pusselbitar som inte går ihop. Vissa partier känns som om de inte hänger ihop med berättelsen.”
”Det känns som om man väntar på upplösningen av ett mord och istället kommer det en flygkrasch.”
”Helt plötsligt kändes det som en Harlekin-roman, tantsnusk liksom.”
”Kvinnlig sexualitet, från ett oerhört förtryckt tillstånd till att bli förlöst. Det blir töntigt och patetiskt.”
”En märklig bok med många lösa trådar. Ändå ville man läsa vidare och veta vad som hände.”
Vi sätter tre svaga och lätt förvirrade pinglor som betyg.
