Smärtsamt vackert om sorg

En på samma gång nästan olidligt vacker och smärtsam roman, eller egentligen någon slags memoar, har jag fullständigt uppslukats av under några dagar. Nämligen Tom Malmqvists ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”  (Natur och kultur). Med en oerhörd detaljrikedom skildrar Tom den fruktansvärda tragedi han fick genomleva för några år sedan då hans fästmö Karin, som väntade deras gemensamma barn, plötsligt insjuknade i slutet av graviditeten. Barnet, en liten flicka, fick förlösas akut i förtid men Karin stod inte att rädda. Samtidigt som Tom måste ta avsked av sin älskade Karin under några dramatiska dagar på intensiven måste han också orka leva för sin dotter Livia, som tillbringade sina första veckor på neonatala avdelningen på samma sjukhus.

Ja, ni hör! Hur kan någon människa ta sig igenom en sådan smärta? Det är näst intill outhärdligt att läsa samtidigt som det är så vackert beskrivet. Han har lyckats fånga så många små små detaljer från sjukhustiden men också från livet före och efter den tragiska katastrofen. Under första delen av romanen kastas vi handlöst in i den akuta situationen på sjukhuset, men under senare delen får vi även följa Tom genom hans smärtsamma sorgeprocess. Vi följer med i bearbetningen av minnen från deras första tid tillsammans, men också minnen från hans barndom (och hans inte helt okomplicerade relation till sin far som var en känd sportjournalist på Expressen). Minnena varvas med nuet och hans tunga kamp för att kunna orka vara en fungerande pappa till Livia.

Jag kan bara säga en sak: Läs den!

Läs också gärna detta reportage från VI Läser . En intervju som gjordes med Tom Malmqvist innan romanen kommit ut. I detta reportage återvänder också tidningen VI till Pernilla Glasers fantastiska lilla roman ”Robson”  (1995) som även den skildrar en sann händelse då Pernilla förlorade sin älskade bara tre år efter deras förlovning. Hon tar oss med genom den smärtsamma resan då Robson sakta bryts ner av en hjärntumör. Jag minns hur jag storgråtande sträckläste denna bok.

Båda dessa romaner är fantastiska vittnesmål om sorg och avsked skrivna med en sådan närhet och ärlighet att det nästan gör ont att läsa. Men ibland måste det få göra ont…