May we be forgiven
Om man mördar, bland annat sin fru, är allmänt avskyvärd och inte verkar besitta ens ett uns av empati, kan man verkligen bli förlåten då?
Storebror Silver är våldsam, lynnig men har framgångsrikt byggt ett liv i välstånd för sig och sin familj. Men spelar det egentligen någon roll när familjens allmänna tillstånd inte kan definieras på annat sätt än ultradysfunktionell?
Lillebror Silver är möjligen latent lika våldsam, men lever ett helt annat liv och verkar ha lärt sig kontrollera sina känslor lite bättre. I stillhet för han ett ytterst anonymt leverne tillsammans med sin fru skrivandes en bok om Nixon.
En händelse med dödliga utgångar vänder upp och ner på brödernas liv. Utan att lillebror Harlod riktigt vet hur det gått till har hans fru lämnat honom, hans bror hamnat i fängelse och själv har han övertagit såväl storebrollans ungar som garderob.
Att han låter allt detta rulla på utan betänkligheter har sannolikt att göra med att allt sammanfaller med att universitetet som Harold jobbar på deklarerat att ”historia är helt ute och framtiden är vad studenterna vill ha”. Därmed ligger finansiering för hans Nixonförfattande i farozonen och att glida in och överta storebrors liv blir liksom den enkla vägen ut för en tämligen initiativsvag och ensam person som Harold.
Hans nya liv blir till en början som att bevittna en oundviklig frontalkrock där otrohet, sexmissbruk och allmän dekadens är självskrivna ingredienser. Men när Harold upptäcker att han betyder något för en handfull människor, att andra är beroende av honom, att någon uppskattar hans sällskap, att hans omtanke besvaras, att han spelar roll i andra människors liv – ja då vänder det. Han tar sig samman. Börja leva ett ansvarsfullt och respektabelt liv (nåja så gott han kan) och belöningarna låter inte vänta på sig.
May we be forgiven är författad av A.M Homes och skulle väl kunna sammanfattas som en mörk komedi om människans förmåga att styra våra liv i den riktning vi vill. Allt är möjligt bara vi vill, men om vi inte vill riskerar vi att hamna i samma sörja som storebrorsan. Ensam, galen och inspärrad. Tämligen svår att förlåta.
Betyg
A-M- Homes belönades med det brittiska prestigefulla Women’s prize for fiction 2013 för boken.
Pocketpinglornas utlåtande är kanske lite mer återhållsamt, för en berättelse om avskyvärt ynkliga medelålders män som i all sin skröplighet ohämmat får sexa runt och röner åtminstone viss framgång är lite för hårdsmält för oss. Men författaren bör i alla fall belönas för sin berättarkonst och förmåga att porträttera ett samtida amerikanske skeende på ett intressant och underhållande sätt. Så därför beslutade vi oss slutligen att ge boken 3 starka men aningen förfasade pinglor av 5 möjliga.
Ja, jag lyckades aldrig riktigt bli tillräckligt intresserad av dessa två ”skröpliga” medelåldersmän. Nånstans efter 200 sidor tappade jag intresset för dem så till den grad att den faktiskt fortfarande ligger outläst på nattduksbordet.
Bra sammanfattat Pia. Jag tyckte nog att boken var helt ok bitvis men historien är rejält skruvad och många inslag känns utstuderat provokativa.
Ja det tog även mig ett bra tag att läsa ut den… Men den var värd det till slut ändå. Tyckte kanske egentligen att den var värd en 4:a men en stark 3:a är helt ok.