Som ingen annan kan Joyce Carol Oates konsten att skapa stämningar som känns långt in i ryggmärgen och väva täta, samtida berättelser. Hennes senaste roman Carthage utgör inget undantag. 19-åriga Cressida Mayfield är försvunnen. Dotter till Carthages mäktige man, Zeno Mayfield, och den smarta av de två systrarna. Den lite...
Med en plågsamt stark igenkänning träffar Carl Johan Vallgrens beskrivning av en småstad under tidigt 80-tal mig rakt i magen. I hans roman Havsmannen blandas dock den blytunga socialrealismen, återfunnen på samhällets botten, med en Vallgrenskt övernaturlig varelse. *** Precis som jag publicerat detta inlägg kommer jag på att jag ska göra...
Två Lenor. Den ena inbiten NYC:are, den andra en likaledes hard core Stockholmare. Båda författarinnor som skiver om vanvettigt dysfunktionella kärleksrelationer. Same, same but different liksom. Lite motvilligt erkänner jag att jag slaviskt följer Lena Dunhamns världsberömda HBO-serie Girls. Det är något befriande över de totalt respektlösa, egocentriska karaktärerna med fullkomlig avsaknad av någon som helst känsla för att...
… får jag väl lätt motvilligt erkänna att Jonas Karlssons lilla bok God jul framkallade både igenkänning och en handfull fniss under julledighetens läsning. På kommunhuset dras dom med överhängande budgetunderskott, kulminerande konflikträdsla och gamla gubbiga, insnöade fördomar. Som om det inte vore nog så är det ju jul igen, och allt…...
”Det enda kungadöme som gör en människa till kung är hennes egen själs kungadöme. Den enda makt som har någon mening är makten till en bättre värld.” Shantaram har med sina nästa 1000 tättskrivna sidor tornat upp sig i min bokhylla under ganska många år. Trots upprepade försök har jag liksom inte...
